Mycket ska man vara med om, men att bli intatuerad på någon annans kropp händer inte varje dag. Jag är ödmjukt tacksam över att mina äventyr kan inspirera andra människor :-)

Peter_Persson_tatuering_in_i_vildmarken

Mellan 2015-2017 genomförde jag en serie äventyr i några av Sveriges sista stora gammelskogar. Det blev åtminstonde fem veckolånga besök i urskogsområden som Ultevis, Pärlälven, Hotagsfjällen, Pessinki och Karhuvaara. Jag tog mig fram till fots, med packraft och på skidor. Med på turen fanns som vanligt min videokamera och jag dokumenterade allt på egen hand.

Syftet med det här projektet är att inspirera människor till att ta steget ut i naturen, men även att visa upp det vi håller på att förlora. I dag vet få människor hur en naturlig skog ser ut, därför att det mesta är borta. Så min förhoppning är att dessa filmer kan bidra till ett ökat engagemang för våra skogar och dess positiva värden.

Här kan du se alla tidigare filmer i serien >>

Trevlig kväll!
/Peter

Det är något väldigt speciellt med järvens tassar. De är väldigt breda, oproportionerligt stora för kroppen. Tidigt på våren kan järven springa uppe på snötäcket av skare och jaga efter renar vars smala klövar kliver igenom. Järven gömmer gärna delar av sitt byte i snön, i klippskrevor eller uppe i ett träd och kommer ihåg exakt var det ligger även lång tid efteråt. De kraftiga käkarna är anpassade för att kunna äta fruset kött. Under 1900-talets första del jagades järven hårt och var en period nere på endast ett hundratal individer. Därför blev den fridlyst 1969 och därefter har den sakta återhämtat sig. Järvens naturliga levnadsområde är fjällen, men på senare år har den även börjat etablera sig i skogslandskapet. Stammen är liten, men verkar hittills ha klarat sig från inavelsproblem. För att uppnå så kallad ”gynnsam bevarandestatus” behövs minst 600 individer. I dag finns runt 500 järvar i Sverige.