Storfiskens rike – del 3

11-12/5 2013
Nu börjar jag förstå varför det kallas för sportfiske. På morgonen värker det i hela kroppen. Framför allt i axlar, vader, underarmar, till och med i tårna av träningsvärk. Ändå längtar jag ut igen, det är en skön känsla.
Fiskeguiden Johan har pratat väldigt väl om en långtur till storskalten. Ett grund som ligger lite mer än en timmes resa från land. Normalt sett så är detta något alla är riktigt taggade på. Men just denna vecka är vi bara tio gäster här. Det innebär tre båtar. Och alla som kommer hit har sina egna planer och förväntningar.
För att göra en långtur behöver vi vara minst två båtar, om något skulle hända så kan man snabbt anropa den andra båten över radion. Men den ena gruppen är rätt möra efter gårdagens långtur och bra fiske och den andra gruppen har sina planer. Så det ser inte ut så lovande ut för en tur till storskalten. Men Johan har humöret uppe, det finns stor fisk även nära land. Men det går att skönja en viss besvikelse när han säger att det är synd för ute på storskalten skulle vi få se ett ”riktigt Söröyafiske”.
Vi är glada oavsett vad, vi har ett otroligt fiske ändå. Och vi drömmer mest om flundran och att få fånga lite olika typer av fisk. Och kanske få ta en torsk på 20+…

Klockan två på natten får jag ett sms från Johan. ”kan bli storskalltaren ändå, har sålt in det till norrmännen under kvällen”. (Av våra tre grupper så är en grupp från Norge)

Vi träffas på bryggan klockan 12 på dagen och pysslar lugnt iordning allt. Knyter om knutar, gör lite nya tackel, tvättar båten och sedan på med flytoverallerna och iväg.
Det är nästan stilla på havet. Idag skär båtarna genom vattnet och borta är stampandet mot vågorna som vi hade igår. När man haft stampandet och dunkandet mot vågorna i en timme så känns det faktiskt ganska ordenligt i rygg och ben. Men inte idag. riktigt skönt och på ca en timme har vi avverkat de 27 distanserna ut.

I med jiggarna och börja fiska. Det hugger snabbt på torsk, lite ”mindre” fiskar runt 10kg. sedan hugger det en stor känner jag. Men den slutar inte dra. Torsken drar bara ordentligt under de första minuterna, sedan ger den upp. Den här slutar inte dra, och plötsligt börjar den rusa iväg! detta är inte torsk, det är hälleflundra! Adrenalinet slår på i kroppen, min ben börjar skaka, spöet står i djup båge och rullen skriker ut lina. Mitt livs första flundra! Roger och Johan vevar in. Roger hojtar uppmuntrande och Johan repeterar det viktigaste för mig.
Håll huvet på fisken uppåt så fort den slutat rusa. Håll inte spöet för högt. När den rusar, håll emot men slit inte, låt den rusa. Veva inte bara upp fisken utan pumpa upp den med spöet. Vila inte…

Efter några minuter är den uppe vid båten. En perfekt matfisk på 97 cm. Den tar vi upp. Jag är lycklig. Endorfinerna far runt i kroppen och jag babblar bara på. Riktigt kul! Jag firar med att ta en av ölen jag haft med mig ut och bara njuter av känslan.

Vi fiskar vidare. Mycket torsk får vi men den får simma tillbaka. Vi har redan vad torsk vi behöver på våran kvot att ta med hem. Den är faktiskt rätt grov torsken, med mina mått så är den groteskt stor. Men man vänjer sig vid allt. det visra sig särskillt när jag börjar meta med sej. Jag agnar med en sej på ca 1kg för att komma undan småtorsken. Metet är också spännande. det gäller att hela tiden ha kontakt med betet och efter långa perioder utan att något händer så kan man känna att något är på gång för att sedan känna vikten när fisken tar… Johan fiskar mest på detta sätt och tar upp en flundra på 110cm.
på detta sätt får jag en torsk som visar sig vara nytt personbästa igen. Och den är på 20kg. Nu måste jag bada. det har jag lovat om jag får torsk på över 20 eller hälleflundra på över 25kg. Kul, men efter hälleflundran så når det inte riktigt upp på den nivån. Roger får storstork och sätter nytt PB på 15kg. Livet är bara gött här ute.

Solen går ner, klockan är 12 på natten, vattnet stannar av lite och vi testar lite nya ställen att meta spätta på. Men torsken är överallt och trasar sönder de små spättetacklen. Johan tar en havskatt på detta sätt däremot. Himlen är ett skådespel av färger och de snötäckta bergen är färgade lila och rosa. Vi försöker få lite småsej att fiska med för att sålla bort småtorsken. Men ingen sej hittar vi.

Nu börjar det bli fart på vattnet igen, dags för nästa huggperiod. Men vi har ingen sej. Solen går upp igen halv två och vi bestämmer oss för att satsa på jiggarna ändå. Vi sätter oss på en drift över ett ställe Johan verkligen tror på. Ner med jiggarna, upp med torsken, i med torsken, ner med jiggarn, upp med torsken. Om och om. Men ingen flundra. När vi driftat färdigt frågar Johan om vi vill hem. Jag föreslår en drift till.
I med Jiggen, upp med torsken, i med torsken, i med jiggen, upp med … stopp. Det tar bara stopp, rycker lite. Och rusar! Flundra! Och nu får jag känna på hur en stor flundra känns. Jag är helt maktlös. Efter rusningen skall jag börja pumpa upp den men det går knappt jag tar bara några cm lina och fisken simmar ut de lika snabbt. Kommer jag alls få se denna fisk? Det här sådant jag bara hört berättas och sett på film. Adrenalin blandat med mjölksyra. Otroligt!

Jag sliter på detta sätt i 20min, vi kan se fisken på ekolodet. Jag är så trött. Så nervös. så lycklig. Och så kan vi se den. Jag får upp den till ytan och Johan säkrar den till båten snabbt. En lina genom underkäken där den inta skadar och ett rep runt stjärten så att den ligger ut med båten. Mäter 172cm!!!!
Fiskeguiden märker den i forskningssyfte innan vi fortsätter med hanteringen.

Detta trodde jag inte i mina vildaste fantasier skulle hända. Eller OK, detta är vad jag haft i mina vildaste fantasier. Och att få simma med den… En bild på mig i vattnet med en monsterflundra.

Johan frågar ”Vill du simma med den?” Han har en vattentät dräkt jag kan låna och hoppa i. Detta är bara inte sant!

Det är 5grader i vattnet och jag är inte alls glad att bada från båt, har aldrig varit. Men allt sådant struntar jag i nu. I och bada. Johan och Roger tar bilder. Sedan sätter jag mig på badstegen och vi lossar repen. Lugnt och sansat ser jag den simma ner i djupet igen. Jag tittar mot solen. klockan är halv fyra på morgonen. En stund att minnas.

Vi åker hem och är inte i säng förrän åtta på morgonen. Sover, ger oss ut och fiskar lite spätta och havskatt. Roger får sitt livs första havskatt. Vi är nära land. Vi ser tumlare och havsörn. Två dagar har helt flytit ihop och innehåller så mycket upplevelser att varje skulle vara en resa i sig.