Donald Trump vill öppna upp för oljeborrning i flera skyddade vildmarksområden i USA, men nu säger flera av de största outdoorvarumärkena ifrån. I går hade t ex Patagonia en svart fond över hela sin hemsida, med meningen ”The president stole your land” i vita bokstäver.

När man klickade vidare, landade man på en kampanjsida som beskriver hur Donald Trump på olagligt vis förminskat storleken på två amerikanska naturreservat – ett drag som Patagonia utmålar som den största reduceringen av skyddad mark i i USA:s historia.

Även varumärkena The North Face, och Arc’teryx kampanjar mot beslutet, liksom flera urbefolkningsgrupper med hemvist i området.

Trump har även planer på att öppna upp för oljeborrning i en av världens största, orörda vildmarker – Alaskas Arctic Wildlife Refuge. Reservatet är större än Irland och alla dess biologiskt rika ekosystem är helt intakta.

Trump har inget som helst intresse för natur- och miljöfrågor, och han är nu på god väg att förstöra en stor del av jordens sista, vilda natur för all framtid.

Personligen tycker jag att det är riktigt häftigt att de stora outdoorvarumärkena tar ställning på det här sättet. Hatten av!

Här är en film om hotet mot The Arctic Wildlife Refuge.

/Peter

Snart släpper jag den sista filmen i serien ”De stora skogsäventyren”. Den här gången besökte jag Pärlälvens fjällurskog i Jokkmokk och Arjeplogs kommuner. Det är ett riktig vildmarksparadis där du kan vandra och paddla i dagar utan att träffa andra människor. Här finns några av landets sista, stora gammelskogar som har skyddats från avverkning. Det är en av få platser i Sverige där du kan stå på en bergstopp och ha milsvid utsikt i 360 grader över obrutna gammelskogar.

Jag har besökt området tidigare men den här gången hade jag med min packraft, vilket möjliggjorde en ny spännande rutt genom området. Håll utkik här på bloggen så kommer filmen snart. Du får gärna prenumerera på min Youtubekanal så får du en notis så fort filmen ligger ute.

Utrustning_vintertur_friluftsliv

En fungerande och väl utprovad utrustning gör vinterturen enklare, lättare och lite bekvämare.

Kläderna är den mest avgörande och avslöjande delen av utrustningen. Olika yttre omständigheter ställer förstås olika krav på kläderna. En grundregel gäller dock överallt: använd aldrig bomull i inner- och mellanlager! I kyla är bomullens absorbtionsförmåga och kylande effekt förödande.

Naturmaterial som ull och dun har egenskaper som passar i många sammanhang och som samspelar väl med kroppens sätt att fungera. Konstmaterial som fleece har bra fukttransport och värmeförmåga.

Designen är också viktig, speciellt i kalla klimat. En tajt passning och en form som följer kroppen håller fryspunkten längre bort från kroppen. Balanspunkten mellan att frysa och svettas i kallt klimat är ofta hårfin, men det gäller att lägga sig så nära den som möjligt. Ett vanligt misstag är att man klär sig för varmt när man är aktiv.

Fötterna är ett särskilt ömtåligt kapitel. Kängorna/pjäxorna ska förstås vara väl ingågna. En fuktspär längst in hindrar skor och strumpor från att bli fuktiga inifrån. kängor/pjäxor med löstagbar innersko som kan torkas är också bra.
På längre turer är det inte möjligt att bära med sig många ombyten – det blir helt enkelt för tungt och skrymmande. I kalla trakter kan ett torrt ombyte vara en överlevnadsfråga. Med blöta kläder är det snarare tur än skicklighet som gör att du klarar dig ända fram i sträng kyla.

Vilka prylar som behövs för övrigt beror förstås på vilken typ av vintertur det handlar om, klimatet, transportsättet osv. Gemensamt är dock att utrustningen ska vara väl inprovad, ingången och testad. Vikt, kvalitet/hållbarhet och passform är de viktigaste ingredienserna i valet av en fungerande utrustning. Ibland är kompromisser nödvändiga, men låt dem aldrig gå ut över säkerheten. Att läsa utrustningslistor ger ofta bra ideér och information.

Vintern 2016 genomförde jag en vintervandring med snöskor genom Ekoparken Karhuvaara utanför Gällivare i Lappland. Det är få platser som har så mycket gammal barrskog och rikligt med höga naturvärden. Skogsklädda berg kuperar parkens mitt, men här finns också vidsträckta myrar, små sjöar och bäckar. På sommarens myllrar de av liv och bjuder på fågelprakt och bär.

Ekoparken är bildad av det statliga skogsbolaget Sveaskog, i syfte att bevara den biologiska mångfalden och främja friluftsliv. Men, en ekopark är inte lika skyddad som ett naturreservat, utan skogsbolaget kan fortfarande bedriva skogsbruk på delar av marken. Sveaskogs ekoparker är också betydligt större än de flesta naturreservat, eftersom kriterierna säger att de ska vara minst 1000 hektar. Karhuvaara är på drygt 20 000 hektar vilket är ungefär lika stort som Stockholms kommun. Parken sitter delvis ihop med ett större naturreservat som heter Lina Fjällurskog. Tillsammans bildar de två områdena ett mycket stort vildmarksparadis med fin gammal barrskog och ett rikt djurliv.

Karhuvaara Ekopark är inte utmärkt på Lantmäteriets kartor så det är förmodligen få människor som känner till den.

I filmen får ni följa min färd genom Karhuvaara. Jag visar bland annat hur det är att vandra med snöskor, hur du kan övernatta under tarp på vintern, hur du kan utnyttja stora granar som vindskydd, hur du hittar torr ved på vintern, vilket turgodis som funkar bra med mera. Hoppas ni får en trevlig filmstund.

ParlalvenBanner_Karhuvaara

Nu är jag redo att släppa lite nya filmer från mina äventyr. Först ut är filmen från Karhuvaara och Linas fjällurskogar, där jag vandrade på snöskor i en vecka. Den släpps på Youtube den 23/11.

Golden sun beams streaming through idyllic wilderness pine forest panorama

Vilse handlar om det enkla men nödvändiga – att tända en eld, navigera med karta och kompass eller tälja en sked. Viktig kunskap som tyvärr håller på att falla i glömska.

I Vilse får du träffa människorna som kan sånt där eller som spenderar mycket tid i naturen.

I det första avsnittet får ni möta överlevnads- och friluftsexperten Johan Skullman. Där pratas det bland annat om principer för överlevnad, grundkunskap inom friluftslivet och överskattade friluftsprylar.

Avsnittet berör även friluftsvärldens prestationskultur och vad som händer i framtiden i friluftsbranschen.

Johan har 30 års erfarenhet från försvarsmakten senast som major med fokus på överlevnadsfrågor. Idag jobbar han med produktutveckling och testning på bland annat Fjällräven, Morakniv och Hestra Gloves.

Vilse kommer varje torsdag och finns där poddar finns, sök efter Vilse.

http://vilse.co/

”Jag skulle inte kalla Vilse en friluftspodd, friluftsliv är något vi gör och möts i. Det är en del av Vilse men det budskapet är snarare att vi inte ska glömma bort kunskap och nöjen som varit viktiga för oss i tusentals eller till och med miljontals år. Det kan vara allt från hur man gör upp en eld till materialkunskap om kläder eller trä.

Vilse är ingen retro-flört utan en påminnelse om och en kanal så att vi lyfter traditionell kunskap

Mitt budskap är också att fler borde vara ute mer! Friluftslivet består idag till stor del av människor i snabba jackor, men friluftsliv är ingen tävling eller materialsport.
En promenad i ett nära naturområde är lika mycket värt som att bestiga ett berg i alperna. Jag vill slå ett slag för den nära naturupplevelsen. Att göra en upp en eld eller att dra upp en abborre i närmsta vattendrag.

Där tycker jag du Peter gör något bra – som förklarar och hjälper nybörjare på ett proffsigt och ödmjukt vis.” /Nils Grundberg

kompisar

Det är extremt ovanligt. Men i de finska skogarna har det hänt att en varg och en björn har blivit vänner och umgåtts tillsammans, delat mat, suttit och spanat, gett varandra ett och annat tjuvnyp och lekt tafatt. Naturfotografen Lassi Rautanen satt och spanadefrån sitt gömsle bara någon mil från den ryska gränsen vid Kuhmo tio dagar i följd och kunde dokumentera den unga varghonans och björnhannens nära relation. Området är rovdjurstätt och förra året sökte sig drygt ett tusental besökare från ett trettiotal länder till baslägret vid Kuikka för att fotografera vilda djur. Lassi Rautanens egen teori till varför det omaka paret tyr sig till varandra är att båda blev lämnade som ungar och har bildat lag för att överleva. Oavsett orsak så verkar det fungera. Vargen och björnen sågs till och med dela mat under hans vistelse i gömslet. Han förstod direkt att han hade hittat den perfekta fotostoryn.

Foto: Lassi Rautanen

Packrafting_fiske_vildmarksliv

Hösten är en bra tid för gäddfiske. Många båtar åker upp på land och du kan ha samma vikar nästan helt för dig själv.
Dessutom är det vackert så det nästan gör ont, när löven ändrar färg och solen lyser upp de vajande vassruggarna. Där nånstans väntar gäddorna. Alla platser med vass är intressanta, men prova gärna även kanter där det snabbt går från grunt till djupt. Använd gärna ett sjökort, digitalt eller i pappersform, oavsett om du fiskar från land eller båt. Då hittar du lätt dessa platser där en grundklack snabbt löper ner mot djupare vatten. Och håll koll på bortflyende småfiskar i ytan, som löjor. Det kan betyda stor, jagande fisk där under.
Ytterligare en viktig detalj är att använda ett par bra och välsittande polaroidglasögon. Höstsolen står lågt och ljusskenet faller ofta in under kepskanten. Med polariserande glas är det lättare att upptäcka grynnor om du fiskar från båt och efterföljande fiskar som hänger på utan att hugga. Platser med ”följen” är alltid värda att fiska av ordentligt. Byt gärna bete eller variera farten så kanske just den fisken till slut bestämmer sig för att bita.

Tre tips för ett effektivare gäddfiske

1. Lär dig dina beten
Välj ut ett fåtal beten du verkligen gillar att fiska med och lär dig hur de fungerar och beter sig. Det kan vara viktigare att fiska rätt med ett bete, än att hela tiden byta till en annan färg eller storlek.

2. Växla tempo
Fiska omväxlande snabbt och omväxlande långsamt. Du kan aldrig veva ifrån en gädda, men i takt med att vattentemperaturen faller kan det ibland löna sig att fiska hem betet långsamt. Då kan det även krävas ett lättare eller ”svävande” bete som inte sjunker så fort.

3. Testa svart
Många fiskare undviker svarta beten, men i höstskymningen är det en perfekt silhuettfärg som syns väldigt väl mot himlen.

Casstrom_lars_falt_knife

I veckan har jag varit ute och känt på en ny kniv från Casström, utvecklad tillsammans med buschraftgurun Lars Fält. Det är en mycket fin och kraftfull kniv som ligger skönt i handen. Kniven känns allsidig och storleken idealisk för generellt vildmarksbruk och längre expeditioner.

Knivbladet är tillverkat i tjockt Böhler K720 verktygsstål, som är ett starkt oljehärdat verktygsstål med hög kolhalt. Den har typen av blad är starka samtidigt som det är lätt att vässa. Nackdelen är att det rostar lätt, men är man bara noga med att torka av bladet efter användning och oljar in det om man ska vistas i fuktiga miljöer är det inga problem.

Kniven har fulltångekonstruktion, dvs att bladet går hela vägen genom handtagets fulla bredd och längd. Detta gör kniven mycket tålig och även om skaftet på något sätt skulle skadas kan kniven fortfarande användas utan problem. Skaftet är tillverkat av masurbjörk som är behandlat med linolja. Fodralet är tillverkat i vegetabilgarvat läder.

Vikt: 175 gram
Längd: 23 cm, blad 11,5 cm

Lars_falt_Knife_casstrom_inivildmarken

Bakgrund till Lars Fält-kniven
Lars Fält har under sitt liv använt många olika knivar och testat hur dessa fungerar i vildmarken. Lars konstaterade tidigt att en klassisk Finnsk puukko-design hade många fördelar, men att en fulltånge-konstruktion är ett måste om kniven skall vara fullgod som överlevnadskniv. Lars filosofi är att en kniv måste man kunna lita på och robot-tillverkade knivar eller knivar med stål som lätt flisar ur eller bryts är inte tillräckligt pålitliga. Vid Bushcraftfestivalen i Gottröra 2016 träffades David Cassini Bäckström från Casström och Lars Fält och kom på idén att arbeta fram en kniv tillsammans. Kniven är till stor del baserad på en kniv Lars tidigare tagit fram med Kaj Embretsen många år tidigare men med vissa modifikationer såsom den skandinaviska slipningen för att enklare kunna tälja och skaft i masurbjörk som är ett av Lars favoritmaterial.
Istället för en helt handgjord kniv som skulle bli mycket dyr är detta en så kallad ”semi-production knife” där processer som kan göras effektivare industriellt sköts med moderna maskiner men där montering, slutlig slipning och finish görs för hand. Efter ett antal skisser och prototyper blev designen fastställd och resultatet är tveklöst en enastående kniv.

Kniven finns att köpa både på Naturkompaniet och på Casströms hemsida

Klippningen har tagit lite längre tid än planerat men till hösten ska nog nästa film vara klar. Den här gången från en vintertur genom Karhuvaara. Det kommer även en ny film från sommarens äventyr.

/Peter