Björnen

Jag inleder denna onsdag med ett utdrag ur Björnen av William Faulkner. En härlig text som väcker drömmar om vildmarksliv.

”Vildmarken strömmade ljudlöst fram, tätnade, slöt sig till något fast, ogenomträngligt och där var trädet, busken, kompassen och klockan som blänkte på ett ställe där en solstråle rörde vid dem. Så fick han syn på björnen. Den kom inte fram, dök inte upp: den bara fanns där, orörlig, fastrotad i den gröna och vindlösa middagstimmens varma täcke av ljusfläckar, inte så stor som han hade sett den i drömmen men så stor som han hade väntat sig, större, utan dimensioner mot det marmorerade dunklet, där den stod med ögonen riktade mot honom. Så rörde den sig. Den gick utan brådska över gläntan så att den ett ögonblick kom att gå in i hela solglöden och ut ur den, och stannade igen och tittade sig om på honom med en blick över ena skuldran. Sedan var den borta. Den gick inte in i skogen. Den försvann, sjönk tillbaka in i vildmarken utan en rörelse så som han hade sett en fisk, en stor gammal abborre, sjunka tillbaka ner i djupet av sin tjärn och försvinna utan en enda rörelse med fenorna.”

Foto:Tarmo Syväpuro