Storfiskens rike – del 2

Här kommer det andra inlägget från min vän Mikael Edland som just nu befinner sig på en fiskebåt i nordnorge.

11/5 2013
Sovmorgon idag med. Vinden har vridit sig över natten och nu håller styrkan på att avta. Därför kan vi lika gärna ta det lugnt med att ta oss ut på havet. Det är ändå ljust dygnet runt så det finns ingen sådan press.
Vi hade tänkt oss att åka ut och fiska riktat efter hälleflundra idag men ett annat gäng är sugna på att åka ut till ett ställe som heter Rosa, som är känt för sin grova fisk, främst torsk. Kruxet är att det ligger långt bort, så av säkerhetsskäl måste man alltid vara två båtar när man åker ut. I alla fall i de små båtar vi använder.

Med tanke på att ingen hälleflundra fångats under riktat fiske här ännu, utan främst som bifångst vid fiske efter torsk på djupt vatten, så kör vi på den ideen. Både jag och Roger kan tänka oss att fånga stor torsk. Före denna resa så har ingen av oos fångat någon torsk på över 10kg, så det kan vara kul att ge det en chans.

Sagt och gjort. Resan ut tar nästan en timme i hög fart. Vädret är strålande fint, jag tittar på bergens formationer. Förkastningar som delar upp bergen, diabasgångar som skär igenom bergarterna i tjocka svarta ådror. Och här och där kan man urskilja bergartsgränser från båten. Men båten är hård att sitta på, och det är rätt höga vågor, emellanåt så lyckas vi inte parera vågorna helt och båten gör ett litet hopp landar med en duns som känns rejält i ryggen. Det blir skönt när vi saktar in över Rosa och kan börja fiska.
Så fort vi släpper ner så hugger det! Roger får upp en havskatt till ytan, där det visar sig att den inte sitter på kroken utan bara biter i betet. Vattenytan är den gräns som havskatten vill vara med till, därefter släpper den och simmar ner i djupet igen. Jag får en liten lubb, som tack och lov släpper innan jag får upp den till båten. Sedan är det lugnt. Vi känner inget mer, ser inget på ekolodet och över radion hör vi att den andra båten bara får lubb. Vi söker vidare.

Och så suger det till i spöet! jag gör mothugg och det blir rejält tungt. Rullen släpper i från sig lina trots att jag ställt bromsen hårt. Spötoppen böjer sig ner i vattnet. Detta är stort! Efter första rusningen gör fisken mindre motstånd men är fortfarande väldigt tung att pumpa upp det 80metrarna till båten. Jag tittar med spänning ner mot vattnet samtidigt som jag pustar och stånkar när jag jobbar upp fisken. Ibland, rätt ofta, så tror jag fisken är större än den är s det är alltid spännande när man väl kan se den och få sina förväntningar besannade eller grusade…
Men den är stor, så stor att jag vill ta upp den i båten och väga den. Den är närmare 20kg. Den största fisk jag fångat!

Efter att ha fått upp den så väger vi den till 18kg. Och jag väljer att ta upp den för att filea och frysa in så jag kan ta med den hem. Och så lite obligatoriskt foto. Jag har lovat att om jag får en torsk på över 20kg, eller en flundra på över 25kg så ska jag ta ett bad när vi kommer iland. Vi är inte där ännu, även om det efter att ha tagit upp den fisken så är jag varm nog att känna att ett dopp skulle vara skönt. men kanske inte i femgradigt vatten.

Vi fiskar vidare. Den andra båten rapporterar att de har haft hälleflundra på. En på 110cm som de har fått upp och en större, som slitit sig… De finns här alltså… Och de är på hugget… Mina nerver pirrar lite av förväntan.
Vi fångar flera torskar på över 10Kg. Roger tar nytt personbästa på 15kg. Vågorna börjar lägga sig något och solen skiner. Det är härligt ute. I söder och väst så ser vi helt vida fjäll avteckna sig mellan det mörkblå havet och den ljusblå himlen. Fiske som det skall vara.

Efter ett tag bestämmer vi oss för att köra en satsning på havskatt och åker till de grundast topparna på ca 30m djup. Sätter på vikt och agnar en krok med lite fisk. Nu ska sänket ner och knacka mot den steniga botten. Det provocerar den revirhävdande havskatten att hugga i betet. Har aldrig gjort detta fiske förut och det tar lite tid innan jag får till känslan men slutligen hugger den första katten. En liten rackare, med vacker teckning i skinnet och ett inte riktigt lika vackert huvud. Den får simma ner och växa till sig igen. Jag får ytterligare två havskatter men de får också gå tillbaka. Den största är på ca 1,5kg och det blir inte så mycket mat på en sådan. Men grymt kul att ha fångat en ny art. det blir av detta fiske framöver kan jag tänka mig.

Nu rapporterar den andra båten att de fått en hälleflundra på 155cm, dvs ca 50kg! Det är med blandad glädje vi grattulerar. det är jättekul att de har fått dem och visat att de finns. Men samtidigt känner jag viss avund som jag sväljer. Det höjer spänningen…

Klockan har passerat åtta på kvällen och vi känner att det är dags att åka hem. Vi gör några nedsläpp till och drar varje gång upp torskar på ca 10kg. Helt fantastiskt! Och vad snabbt man vänjer sig. Igår var detta rekordtorskar för mig, idag är de ”fina” fiskar men något små…

Vi far hemmåt, Roger och jag tar varsin öl, uiden som kör båten får dricka cola. De vita bergen har nu börjat färgas rosa i kvällsljuset. Hem, tvätta båten, rensa fisk, laga mat, kolla dagen foton och sedan sova. Gott. Vem vet vad som kommer upp ur djupet imorgon…