Expedition Kanada
Den 13 juli beger jag mig iväg på en fyra veckor lång solopaddling genom den Kanadensiska vildmarken. Färden går längs två långa floder (karta kommer) i Nordvästterritoriet, cirka 50 mil utan någon som helst kontakt med bebyggelse eller människor. Det är en av världens sista orörda vildmarker med helt intakta ekosystem.
Utgångspunkten blir det isolerade oljesamhället Norman Wells vid Mackenziefloden. Därifrån lyfts jag med ett litet pontonflygplan rakt ut i obygden till en glaciärsjö långt upp i Mackenziebergen, för att sedan paddla tillbaka. Första veckan kommer jag att lägga ett basläger för att sedan göra vandringar bland bergen. Sen väntar en 16 dagar lång paddling ner till låglandet och Mackenziefloden där jag avslutar min tur.
Kanadensaren, en uppblåsbar Gumotex Palava, är lastad med frystorkat och utrustning för fyra veckor, men jag har tänkt leva av naturen och fiska så mycket det går.
Jag kommer att dokumentera hela expeditionen med både video- och systemkamera, och all elektronik kommer att laddas med hjälp av en solpanel från Brunton. Med på turen finns även en s.k ”Spot Tracker” – en nödsändare som kan följas via kartan som släpps här på bloggen vid avfärd.
Jag minns inte hur jag från början kom in på din blogg, men efter att ha läst Kanada lade jag den genast i min favoritlista.
Du beskriver känslan av ensamhet, hur den kommer och hur den plötsligt kan försvinna, med ord som går rakt in. Jag har printat ut just den passagen och har den liggande på mitt skrivbord. Det finns så mycket erfarenhet och känsla i dessa meningar. Jag har rekommenderat andra att läsa den, senast en god vän, som bor utomlands med sin man och upplever många dagar av tomhet och ensamhet. Så olikt situationen du befann dig i men känslan kan gälla i så iloka sammanhang. Tack