Pulisbäcken – Flarkån 2013

Att få färdas med en packraft längs en av Sveriges vackraste skogsbäckar är inte alla förunnat. Ändå är Pulisbäcken och Flarkån relativt lättillgängliga paddelvatten. Pulisbäcken har sitt källflöde i det stora myrområdet Vuoskunáhpe (ca 2 mil norr om Voullerim) och ringlar sig fram genom obebodda skogs- och myrmarker. Stora delar går genom Rappomyran, en långsträckt våtmark med orörda skogar som numera är ett naturreservat inom Natura 2000. Våtmarken har genom sin orördhet, sammanhängande storlek och stora variationsrikedom mycket höga värden. Pulisbäcken är ca 5 mil lång och mynnar ut i sjön Lakaträsket.
Efter Lakaträsket (156 m ö.h.) vidtar Flarkån som består av 30 kilometer med ganska många forsar (ån faller här ca 100 m) och en markerad dalgång åt sydsydost, ner mot Luleälven och byn Svartlå. Pulisbäcken och Flarkåns sammanlagda längd är nästan 100 kilometer.

Pulisbäcken dag 1-3
Jag började paddlingen vid en liten bro några kilometer från byn Murjek. Vädret var strålande med klarblå himmel och ca 20 C i luften, lite ovanligt för maj månad i Lappland.

Pulisbäcken i höjd med Murjek

Redo för avfärd

Bäcken var mycket fin, ca 10 meter bred och hade allt man kan begära av bäckpaddling. Lagom djup, bra fart på vattnet och orörd skog runt omkring. Paddlingen var fantastiskt omväxlande med många små forsar och härligt lugnflyt däremellan. Stränderna kantades av så kallad sumpskog och på vissa platser kunde man se spår efter flottningstiden i form av små stugruiner.
Bäcken låg ofta spegelblank på kvällarna

Jag såg väldigt mycket bäver längs vägen och på vissa ställen låg stora träd över bäcken vilket gjorde att jag var tvungen att gå i land och bära förbi fördämningarna. Jag blir alltid lika fascinerad över vad dessa små djur kan åstadkomma med sina tänder. Jag såg även mycket sjöfågel. Sångsvanar, tranor, gäss och göken som var en ständig följeslagare om kvällarna. Stora älgar fanns det också gott om – första älgmötet kom faktiskt redan efter någon timmes paddling. Jag hade precis tagit mig igenom en liten forssträcka och rundat en krök då plötsligt en stor älg stod och stirrade på mig på bara några meters avstånd. Vi lekte arga leken en stund innan jag gled förbi honom och vidare in i nästa sväng.

Eftersom hela turen gick genom skogslandskap valde jag att övernatta under en tarp istället för i ett tält. Att övernatta på detta sätt var helt fantastiskt då man verkligen kom nära naturen. Problemet var bara att stränderna oftast var blöta och leriga vilket gjorde att det var svårt att hitta torra lägerplatser längs vägen. Första natten hittade jag dock en riktig drömplats på en liten kulle med torr mark (Bild nedan),men under resten av turen fick jag verkligen leta för att hitta lämpliga lägerplatser.

Första lägret.

Frystorkad mat från Blåband och mitt Primus Eta Express

Nattdimma över Pulisbäcken

Efter nästan tre dagar kom jag ut på sjön Lakaträsket och på andra sidan sjön tog Flarkån vid.

Flarkån dag 3-5
Flarkån bjöd också på mycket fin paddling med vildmarkskaraktär, även om jag då och då skymtade framfarten av ett allt mer hungrigt skogsbruk. Efter Lakaträsket blev det allt tätare mellan forsarna som också blev större och mer riskfyllda att paddla. Fällforsen var den första lite större forsen som jag avstod att paddla då den avslutades med ett kraftigt vattenfall. Jag tog upp precis innan och följde sedan en ås på vänster sida om forsen. När man är ute helt solo så har man inte råd med några misstag. På andra sidan åsen hittade jag en fin liten udde precis ovanför vattenfallet där jag slog läger.
Efter Fällforsen följde några kilometer med lugn selpaddling, fram till Notselforsen som jag också valde att bära förbi. Även här följde jag en delvis igenvuxen djurstig förbi den mest riskfyllda sträckan.

Efter Fliggforsen blev ån ganska trögflytande i flera kilometer. Som i och för sig var härligt att paddla men ganska snabbt började jag längta efter lite mer rörligt vatten. Vid Flarken passerade jag igenom en sagoligt vacker kanal med björkar som hängde ut över vattnet. Sen följde en jättefin sträcka med flera roliga forsar såsom Rivjärnsforsen, Trehörningsforsen och Bastaforsen.

Sista forsen var Långforsen, en större fors som är lätt att släpa förbi på vänstersidan om man vill. Men som utan problem gick att paddla efter lite rekande.
Efter långforsen dök det upp lite hus och sedan kom bron vid Svartlå där Flarkån mynnade ut i Stora Luleälven.

Långforsens övre del

Pulisbäcken och Flarkån bjöd på det jag hade förväntat mig och lite till! Riktigt härlig början med en liten skogsbäck och urskog och på slutet roliga och utmanande forsar! Det sorgliga är att största delen av området är oskyddat. Skogsbolagen naggar hela tiden i kanterna och det är nog bara en tidsfråga innan allt är borta. Det är verkligen helt ofattbart att man inte ser detta oreglerade vattendrag med dess omgivande skogar som något värdefullt som bör skyddas för kommande generationer. Det bästa skulle vara om man kunde utvidga naturreservatet Rappomyran så att det även skyddar Flarkån hela vägen ner till Luleälven.

Hur som helst, än så länge är detta vattendrag en pärla i norr som väl är värd ett besök för alla som gillar fiske och paddling.

Jag på vattnet

Läge: Lappland
Svårighetsgrad: medelsvår
Terräng: skog/obygd
Bästa tid: början av maj till mitten av juni
Antal dagar: 5-6