Nu i helgen kan ni träffa mig på vildmarksmässan i Stockholm och snacka lite kring turer och utrustning. Jag kommer att stå ihop med 24Hour Meals på lördag (monter B06:39) mellan kl 11.00-13.00, och kanske även en sväng på söndag. Där visas även några av mina filmer. Hoppas vi ses där!
Till sommaren är det dags att bege sig iväg på ett nytt stort äventyr. Den här gången är det jag och Fredrik som skall genomföra en paddelexpedition genom Gates Of The Arctic National Park i Alaska. Detta är Alaskas största och vildaste nationalpark som endast kan nås med hjälp av små sjöflygplan. Parken är helt opåverkad av människor och saknar därför vandringsleder och övernattningsstugor. Detta är en genuin vildmark när den är som bäst!
Foto: Michael Brown/National Geographic
Om Gates Of The Arctic
Läge: Alaska
Grundad: 2 December, 1980
Storlek: 34,287 km² (Något större än Belgien)
Det var tidigt 1930-tal, och Robert Marshall hade funnit sin vildmark, en avlägsen inspirationskälla som skulle göra honom till en av USA: s största naturvårdare genom tiderna. Gates Of The Arctic var den ultimata nordamerikanska vildmarken, och Kongressen skapade parken för att bevara den så.
Gates Of The Arctic är själva sinnebilden av ordet vildmark. Klättra upp på vilken bergskam som helst i området och du kommer att se dussintals glaciärer sida vid sida, med sågtandade berg som reser sig mot himlen. Sex nationella vildmarksfloder tumlar ut ur högalpina dalar och ner i det skogsklädda låglandet. En av dessa floder är Alatna River, som har klassats som en av världens vackraste floder.
Parken ligger helt ovanför polcirkeln i Brooks Range, en av världens nordligaste bergskedjor.
Tillsammans med Kobuk Valley National Park och Noatak Naturreservat , bildar Gates Of The Arctic en viktig livsmiljö för den nordamerikanska vildrenen, caribou, som är känd för att göra mycket långa säsongsvandringar i enorma hjordar. Här strövar även grizzlybjörnar, svartbjörnar, vargar, järvar och myskoxar i jakt på föda.
Om Expeditionen
Vi skall ta oss från vildmark till civilisation. Ett sjöflygplan släpper av oss vid källflödet av Alatna River, mitt i hjärtat av bergskedjan Brooks Range. Därifrån kommer vi att paddla floden, genom bergen och ner i skogslandet, hela vägen tillbaka till civilisationen. En sträcka på ca 30 mil.
Till hjälp har vi högkvalitativ utrustning i form av packrafts, ryggsäckar, tält, frystorkad mat, kök och kläder, ihop med gedigna friluftskunskaper. Allt detta för att klara tre veckor i Alaskas mest avlägsna ödemarker.
Expeditionen kommer att dokumenteras noga med hjälp av videokameror och en systemkamera. Vi kommer att filma allt själva, det kommer alltså inte att finnas några kameramän med på resan, bara jag och Fredrik ensamma i vildmarken. Materialet kommer sedan att sättas ihop till en WebbTV-serie som kommer att rulla på Youtube och Vimeo efter resan. Vi kommer även att köra en bild- och filmvisning på utvalda platser till hösten.
Följ vår planering
Innan resan kommer vi att blogga om expeditionen och prata om förberedelserna och utrustningen. Utrustningslistorna kommer sedan att läggas upp så att ni kan kika lite närmare på prylarna.
Ni kan även följa mig (Peter) på Facebook. Bara klicka på ”Följ” så får du alla upptateringar om äventyret.
När skall resan genomföras?
Expeditionen är planerad till augusti 2014.
/Peter
Den här bilden är från en av mina finaste lägerplatser i nordvästra Kanada. Jag skymtade en svart varg här så jag döpte platsen till Black Wolf Camp.
Foto: Peter Persson
Att Tasmanien är en annorlunda plats har säkert redan framgått i mina tidigare inlägg. Men jag måste bara dela med mig av den här vägskylten som man inte hittar någon annanstans i världen (vad jag vet). Det här visar verkligen hur vilt och annorlunda det är på Tasmanien. Jag fick själv beskåda hur en stor wedge-tailed eagle landade vid ett kadaver mitt på vägen, ca 30 meter framför bilen. Dessa örnar har ett vingspann på mellan 1,9-2,3 meter, så det är stora rovfåglar det handlar om. Det sorgliga är att örnarna ibland blir påkörda.
När det gäller storlek finns det inte många levande organismer som är så imponerande som Tasmaniens enorma träd. På bilden ser ni en jätteeukalyptus som har blåst omkull över en stig. Det måste ha tagit lite tid att dela på det här enorma trädet. Jätteeukalyptus är världens högsta lövträd som kan bli 90-100 meter hög.
Det senaste inköpet blev en ny fickplunta från Stanley. Tillverkad i rostfritt stål, läckagesäker och packbar. Det är mycket känsla i den här pluntan som nästan påminner om en liten bensindunk. Nu kan jag äntligen dricka whiskey med stil i skogen.
/Peter
Låt mig få presentera mina två skönheter från Gumotex, Baraka och Palava. Jag har hunnit prova lite olika typer av farkoster de senaste åren och inom kategorin uppblåsbara kanoter får Baraka och Palava bäst betyg. Dessa två modeller liknar varandra väldigt mycket, men det finns ändå några väsentliga skillnader som kan vara bra att känna till.
Det här blogginlägget är främst riktat till alla er som har ställt frågor om just dessa två modeller, och förhoppningsvis besvaras några av de vanligaste frågorna nedan.
Här är Gumotex Baraka, den jag har köpt är grön.
Här är Gumotex Palava.
Skillnader mellan Baraka och Palava
Både Baraka och Palava är tvåmanskanoter för lugna vatten och fors upp till klass 3. Palava är mindre och enligt mig på gränsen till för trång om man är två personer med packning för en veckolång paddling eller mer. Men handlar det om en dags- eller helgtur så funkar Palava bra för två. Baraka å andra sidan, kan svälja betydligt mer packning och ger gott om plats för två personer, det finns t om plats för ett barn i mitten. En annan stor skillnad är att Baraka är självlänsande, vilket gör att den passar extra bra i forsande vatten. Baraka har även en styvare konstruktion än Palava vilket gör att den inte böjer sig lika lätt i fallen. Skrovet är också tjockare vilket ger mer skydd åt knäna i steniga forsar. Baraka är utrustad med fler fästpunkter och kraftigare bärhandtag än Palava, vilket är en fördel på längre turer. Under blåsiga förhållanden tar dock Palava hem segern, då det inte är lika mycket vindfång i kanoten som hos Baraka. Palava är också lättare och tar mindre plats packad vilket är en fördel om man är solo. Man skulle kunna säga att Palava är en bantad version av Baraka helt enkelt.
Båda båtarna har dubbla säten som är avtagbara. De levereras i en vattentät packsäck med axelremmar som man lätt tar med sig på bussar, båtar, tåg, och flygplan. Inga mer problem med att transportera eller förvara en lång kanot/kajak alltså. Själva säcken är vattentät och kan användas till att hålla bagaget torrt i kanoten när den inte används till att transportera den. Kapell finns som tillbehör men är ganska tungt så man bör fundera på om man verkligen behöver det. Både Baraka och Palava paddlas sittande eller knästående och bäst med enkelpaddel. Är man ensam kan dock en dubbelpaddel vara att föredra.
Specifikationer:
Vikt: Palava 17, 5 kg, Baraka 24 kg
Längd: Palava 400 cm, Baraka 410 cm
Bredd: Palava 90 cm, Baraka 105 cm
Storlek packad: Palava 55x40x25 cm, Baraka 70x43x30 cm
Lastförmåga: Palava 240 kg, Baraka 350 kg
Pris: Palava ca 6700 kr, ca Baraka 9500 kr
Det finns flera bra tillverkare av uppblåsbara och hopbyggbara farkoster. Förutom Gumotex är Feathercraft, Alpacka, Ally och Pakboats bra märken.
Vanliga frågor:
Varför skall jag välja en uppblåsbar kanot eller kajak framför en traditionell?
För att de är mycket smidigare att transportera och förvara. Med en uppblåsbar farkost blir det enklare att komma iväg på en paddeltur, det är bara att slänga ner den i bagageluckan på bilen och dra iväg, och det tar bara 5-10 min att pumpa upp dem. Om du ska paddla avlägsna vattendrag är de också överlägset smidigast. Är du på en solopaddling i vildmarken med många lyft, blir det väldigt kämpigt eller rent av omöjligt att färdas med en traditionell kanot eller kajak.
Vilka är nackdelarna med uppblåsbara farkoster
I jämförelse med en traditionell Kajak/kanot, är en uppblåsbar farkost betydligt långsammare, detta märks speciellt på plattvatten. Om din paddeltur mestadels kommer gå över stora sjöar är en uppblåsbar farkost inte helt optimal. Det är i vatten som rör på sig som dessa uppblåsbara farkoster kommer till sin rätt. Älvar, åar, bäckar och forsar är där de är tänkta att användas i första hand. Eftersom uppblåsbara kanoter har stora luftkammare, blir det mindre utrymme för packning än i en traditionell kanadensare.
Går de lätt sönder?
Självklart kan de gå sönder men det ska ganska mycket till innan de gör det. Det är framförallt vassa föremål du skall undvika att ha mot duken. Annars klarar de otroligt mycket slitage innan de går sönder. Faktum är att en uppblåsbar kanot oftast klarar steniga forsar bättre än en traditionell kanot i aluminium. Materialet är mjukt och glider över stenarna utan problem. Om det skulle bli en punktering så är det oftast enkelt att laga med en lagningslapp och lim.
Skillnader mellan hopbyggbara kanoter och uppblåsbara kanoter?
Hopbyggbara kanoter (typ Ally-kanoter) består av ett aluminiumskelett som du måste bygga ihop och sedan trä över en PVC-duk. Dessa är mer lika traditionella Kanadensare, med mer packutrymme än uppblåsbara kanoter. De är också något snabbare på plattvatten än de uppblåsbara modellerna. Nackdelen är att de tar mycket längre tid att bygga ihop och packa ner, vilket var den främsta anledningen till att jag bytte till en uppblåsbar kanot.
Det finns mycket att säga om uppblåsbara och hopbyggbara farkoster och åsikterna är många. Lite längre fram kommer jag att skriva om packrafts, som jag inte har tagit upp i det här blogginlägget.
/Peter
Detta är en så kallad Quinzee, en snöbivack som grävs i skogslandet. Den tillverkas genom att man skottar och packar ihop lössnö i en stor hög som man låter frysa till ett par timmar, och sedan gräver ut. Denna typ av bivack kommer ursprungligen från skogsindianerna i norra Kanada där man, liksom i norra Sverige, har gott om lössnö. Man gräver ut snöhögen lite snett underifrån, med britsar att sova på. Det blir som en sorts igloo som är mycket skön att sova i. Inne i bivacken är temperaturen i snön 0°C.
Inknytning på Glaciären Mikkajekna i Sarek. En av mina finaste bestigningar i Svenska fjällvärlden.
Jag inleder denna onsdag med ett utdrag ur Björnen av William Faulkner. En härlig text som väcker drömmar om vildmarksliv.
”Vildmarken strömmade ljudlöst fram, tätnade, slöt sig till något fast, ogenomträngligt och där var trädet, busken, kompassen och klockan som blänkte på ett ställe där en solstråle rörde vid dem. Så fick han syn på björnen. Den kom inte fram, dök inte upp: den bara fanns där, orörlig, fastrotad i den gröna och vindlösa middagstimmens varma täcke av ljusfläckar, inte så stor som han hade sett den i drömmen men så stor som han hade väntat sig, större, utan dimensioner mot det marmorerade dunklet, där den stod med ögonen riktade mot honom. Så rörde den sig. Den gick utan brådska över gläntan så att den ett ögonblick kom att gå in i hela solglöden och ut ur den, och stannade igen och tittade sig om på honom med en blick över ena skuldran. Sedan var den borta. Den gick inte in i skogen. Den försvann, sjönk tillbaka in i vildmarken utan en rörelse så som han hade sett en fisk, en stor gammal abborre, sjunka tillbaka ner i djupet av sin tjärn och försvinna utan en enda rörelse med fenorna.”
Foto:Tarmo Syväpuro
Senaste kommentarerna