För dig som vill veta mer om expeditionen finns det mer information på kampanjsidan. Du kan även följa mig på Facebook.
Mvh Peter
Det finns för och nackdelar med alla typer av kängor och det är svårt att hitta EN känga som är optimal till alla typer av äventyr. Igår kväll började jag gå in mina Lundhags Jaure Light som skall med till Alaska i sommar. Jag har tidigare kört med Hanwagkängor på mina expeditioner och de har funkat mycket bra, men den här gången ser förhållandena på plats lite annorlunda ut.
Höst i Alaska innebär kall och blöt väderlek. När vi inte paddlar kommer vi att gå mycket i vatten men även i kuperad terräng, vilket kräver en känga som både tål vatten, är stabil och som går att torka snabbt i fält. Därför har vi valt att testa Lundhagskängor på den här expeditionen.
Lundhags bygger nämligen sina kängor enligt skalprincipen. Istället för att bygga ihop flera lager håller man isär lagren, vilket gör att det blir lättare att reglera temperaturen i skon. De yttre skikten är uppbyggda för att fungera som ett slitstarkt skydd mot väder och vind samtidigt som det håller foten på plats och ger ett riktigt bra hälgrepp. Inne i kängan fyller du själv på med en sula och två par sockor.
Men dessa typer av kängor kräver också underhåll på ett annat sätt jämfört med t. ex Gore-Tex-kängor. Du måste vara mer noggrann med att vaxa sömmarna för att de skall hålla tätt och du får ofta kämpa lite extra när du skall gå in kängorna.
Varför just Jaure Light?
Det som verkligen överraskade mig med Jaure Light var den låga vikten i kombination med ordentlig stabilitet. Skaftet är tillverkat av Nubuck fullnarvsskinn med ett tunt microfiberfoder som ger hög slitstyrka och bra passform. Nederdelen är tillverkad med en mjukare och lättare, vattentät cellgummibotten, med extra bra hälgrepp. Yttersulan från Vibram har en mjuk gummiblandning som suger fast otroligt bra på sten och barmark.
Jaure Light har Lundhags nya Opti-S läst vilket gör att foten sitter fixerat i skon. Dock är lästen något smalare, så den kan nog bli lite trång om du har högt fotvalv och/eller breda fötter.
Det skall bli intressant att se om kängan håller måttet i Alaskas vildmarker…
Skafthöjd: 27 cm
Vikt: 720 gram/st
Sitter och läser artikeln i Sydsvenskans resebilaga. Kul med lite uppmärksamhet kring Projekt Alaska.
Du är inte vassare än din kniv. Kniven är en mycket viktig del i din överlevnadsutrustning och därför måste du alltid hålla den vass. Är kniven slö gör den inte bara ett dåligt jobb, den blir också livsfarlig att jobba med, och befinner du dig i vildmarken, kan även ett litet skärsår leda till stora problem. Men när man skall skärpa sin kniv i fält måste man kompromissa, du kan t ex inte bära med dig en stor bänksten som du använder hemma i köket. Själv brukar jag bära med mig ett litet dubbelsidigt bryne som ryms i fickan. På den ena sidan finns ett diamantbryne och på andra sidan ett keramiskt bryne. Fördelen med dessa material är att de klarar att skärpa alla typer av stål och fast de sakta nöts ner, tappar de inte formen utan förblir plana. Man behöver heller inte använda vatten eller olja. Brynen kallas även för skärpstål. Detta då man endast skärper eggen, dvs. man slipar den inte i någon vidare utsträckning! Jag brukar också bära med mig två små märlor (spikar funkar också) som jag hamrar in i exempelvis en stubbe för att hålla brynet på plats.
Så skärper du eggen
När du skall skärpa din kniv lägger du den platt på brynet och höjer upp bladryggen något. Tänk att du ska skära en tunn skiva av brynet! Håll brynet stilla – i handen eller enligt bilden ovan – och för kniven fram och tillbaka (eller i cirklar) över brynet. Tänker du denna tanke håller du rätt vinkel samt gör rätt rörelser!
Efter några skär kan du testa hur vass kniven är genom att dra eggen lätt på nageln. Biter eggen fast är kniven vass nog för diverse jobb, glider den iväg, får du ta några tag till på brynet.
Vill man få till en riktigt skarp egg kan man även avsluta skärpningen med det keramiska brynet som har en mer polerande effekt än ett diamantbrynet som ”river” av mer material. Om du bryner dina knivar ofta kan det med andra ord räcka med ett keramiskt bryne.
Resan blir betydligt trevligare om du lyckas hålla dig och din utrustning torr. När jag och Fredrik anländer till Alaska och bergskedjan Brooks Range kommer det att vara höst. Detta innebär kyligt väder med risk för ihållande regn och vattendragen kommer att vara iskalla. Vi måste därför packa all utrustning så vattentätt som möjligt. Här kommer vår senaste film från videobloggen, där vi bland annat visar våra vattentäta expeditionsdufflar.
I helgen blev det en träningstur inför Alaska i Färnebofjärdens Nationalpark. Färnebofjärden är en liten vildmarkspärla i nedre Dalälven och området upplevs bäst från vattnet. Fjärden är unikt sammansatt med ett myller av liv i en mosaik av speciella miljöer. Myrmarker och gammal barrskog med norrlandskaraktär möter sydliga lövskogar med inslag av ek och lind. Här finner man mer än 200 öar och skär. Här lever mängder med fågelarter och skogarna har gått om älg, rådjur, hare, räv, mård, bäver, skogslämmel och lodjur. Fisket är fantastiskt med hela 20 arter, bland annat öring, gös, gädda, abborre och ål. Området är speciellt känt för sina stora gäddor.
Här spenderade vi ett par dagar, kryssandes mellan öarna. Vi fiskade, testade våra packrafts, vattentäta duffelbagar och en hel del andra prylar som ska med till Alaska i slutet av sommaren. Det blåste en del första dagen men sedan blev det vindstilla och strålande sol. Vi hittade en vacker liten ö med sandstränder och ett vindskydd. Det var en perfekt utgångspunkt när vi kvällsfiskade gädda och abborre som sedan tillagades över öppen eld. Nedan följer lite bilder som sammanfattar turen.
Veckans vildmarkstips är att packa med sig lite torr näver i en vattentät påse hemifrån. På så sätt kan du snabbt få upp en eld när det är blött eller då tillgången på tändmaterial är dålig. En annan viktig fördel är att du spar på naturen och inte behöver riva näver från levande björkar. Tamponger, bomull doppad i vaselin eller spån från tjärved fungerar också bra som tändmaterial.
/Peter
I dag blev det en intervju åt Sydsvenskan och tidningen Upplevelser & Äventyr. 63 dagar kvar till expeditionsstart, nu är suget efter vildmarken stort.
Här har ni en bra film ni kan dela. Alla älskar Gotlands unika natur men ändå tillåts detta vansinne!
I dag tänkte jag passa på att dela med mig av tre favoritprylar för dags- och helgturer. Exakt vilka det är och varför jag gillar dem beskriver jag under bilden.
Längst till vänster ser ni min dagryggsäck från Aquapack. Det fina med den här modellen är att den är 100% vattentät, lätt och smidig. Med en volym på 35 liter får jag med mig allt jag behöver på en dags- eller helgtur i naturen. Jag uppskattar den extra mycket på paddelturer, då den kan spännas fast utanpå packraften eller kajaken. Bärsystemet är enkelt men luftigt och bekvämt, även när ryggsäcken lastas lite tyngre (ca 10 kg). På insidan finns en mycket användbar innersäck med blixtlås för att enkelt kunna separera smutsig och blöt utrustning från ren. Ryggsäcken öppnas och stängs med smidig rullstängning och klickspänne. Utvändigt finns två stora meshfickor där jag brukar förvara vattenflaska, regnkläder, förstärkningsplagg etc. Fästöglor på fronten och ett avtagbart höftbälte. Ryggplattan kan även tas bort när jag inte behöver den.
Nästa favoritpryl som ofta åker med på kortare turer är regnponchon. Men det här är inte vilken regnponcho som helst, utan en kombination av en poncho och en tarp. Överlägsen när jag vill bära superlätt men samtidigt vill ha möjlighet till tak över huvudet. Ponchon är enkel att bara dra över huvudet om det börjar regna. När jag vill använda den som en tarp knäpper jag bara upp sidorna och vecklar ut den som en tältduk. Måttet blir då 140cm x 260cm. Längs sidorna finns fästöglor för repsnöre vilket underlättar uppsättningen. Poncho-tarpen väger endast 370 gram och tar inte större plats än en läskburk när den är packad. Materialet är slitstarkt och alla sömmar är tejpade.
Sist men inte minst har jag valt en mjukkonserv från 24Hour Meals. Dessa färdiglagade rätter är oslagbara när man är iväg på kortare turer eller inte är beroende av lägsta möjliga vikt. De väger mer än frystorkad mat men det är också en stor skillnad i smakupplevelse. Maten smakar otroligt gott och är färdiglagad så det är bara att värma på den. Jag brukar värma påsen direkt i kokande vatten eller så häller jag ut innehållet i en kastrull och värmer. Om jag har bråttom brukar jag äta rätterna kalla och det smakar minst lika gott. Att kunna äta rätterna kalla är faktiskt en stor fördel om man vill få ner vikten ytterligare genom att lämna friluftsköket hemma.
Hoppas ni får en härlig dag!
/Peter
Senaste kommentarerna