Nu är expeditionen till Tasmanien avslutad och som alltid gick det alldeles för snabbt. Under tre veckor slet jag som ett djur i den mest krävande terräng man kan tänka sig och det bjöds på en hel del minnesvärda stunder.

I skrivandets stund rasar stora skogsbränder på Tasmanien och människor flyr från sina hem. Det känns faktiskt helt sjukt att man själv befann sig där bara några dagar innan värmeböljan och bränderna slog till. Jag hoppas verkligen att regnet kommer snart, så att naturen inte tar alltför stor skada och människorna kan återvända till sina hem.

Jag hade planerat att uppdatera bloggen när jag var i Tasmanien men det visade sig vara ganska svårt då byn jag utgick från varken hade internet eller telefontäckning. Hoppas att ni ändå fick se lite av min färdväg på SPOT-kartan här på bloggen.

Jag håller just nu på att redigera min videodagbok från Tasmanien och jag hoppas kunna klippa ihop 3 filmer till slutet av februari. Under tiden bjuder jag er på lite bilder från en av de häftigaste platserna på jorden. Ha en fin dag!

Vildaste_vagen_1

Sarek är Skandinaviens största vildmark. Bland alla öde fjäll, glaciärer, forsar och dalgångar är Rapadalens sydsida allra vildast och mest svårvandrad. Peter Persson och Fredrik Österman följde djurstigarna in mot Sareks hjärta, Rovdjurstorget.

Känslan av att vara i vildmarken kommer nästan direkt. Vi har rivit den första nattens läger, på en sandbank på sydsidan av Laitauredeltat. Tagit in landskapet, njutit av höstfärgerna och den klara luften, samtidigt som vi har följt älven åt nordväst och vadat några mindre jokkar.
Fredrik har precis passerat en två meter bred flodfåra när han får syn på den stora björnhannen. Den kommer lufsande ner från en sluttning på väg mot en tjärn femtio meter längre fram. Fredrik skriker: ”Björn!” Väl framme ställer sig björnen och dricker.
Jag försöker slita upp min kamera och ta en bild. Vi hinner inte fundera över om björnen är på väg mot oss eller åt andra hållet. Adrenalinet forsar genom kroppen. Det är en mäktig syn att stå så nära Sveriges största rovdjur.
Björnen reser sig försiktigt på bakbenen, nosar åt vårt håll, sänker ner sin kropp och vandrar tillbaka bland träden bakom tjärnen. När jag har kameran uppe är han redan uppslukad av vegetationen.

Det är i början av september. Vi har valt att lägga vår tur sent för att slippa de två största störningsmomenten i fjällen: mygg och människor. Den här tiden på året är det också större chans att få se vilda djur.
Rapadalen är nästan fem mil lång. Den norra sidan av vattendragen som rinner genom dalen lockar vandrare sommartid. Men den södra sidan har inga rösen som visar vägen, och inga stigar efter vandrare. Bara djurstigar.
Vi är på vildmarksäventyr. Fria, men på nåder. Å ena sidan är vi två erfarna vandrare med bästa tänkbara utrustning och en bra plan, å andra sidan är vi helt utlämnade till naturen.

Vildaste_vagen_2
Jag har paddlat ensam genom Yukon och Nordvästterritorierna i Kanada, vandrat i Tasmanien, varit på expedition på Svalbard och paddlat genom Finlands största vildmark, Lemmenjoki. Men det är hit, till Sareks nationalpark, som jag ständigt återvänder.
När jag var i sjuårsåldern drog jag på mig en ryggsäck som jag hade hittat på vinden i sommarstugan i Järvsö och vandrade runt ensam i skogen i flera timmar. Jag kunde sätta mig på en sten eller under en tall och bara titta på växter och träd runtomkring mig, njuta av tystnaden och att vara helt ensam. Hemma i bokhyllan hittade jag en gammal bok om Sarek av Edvin Nilsson. Jag satt ofta och bläddrade i den och tänkte: ”Dit ska jag.”
När jag var sjutton år gjorde jag min första solotur i fjällen, sju dagar på Kungsleden från Saltoluokta till Kvikkjokk. Knappt halvvägs, vid Aktse, gjorde jag en sväng in i Rapadalen. Det var ett första test, ett smakprov på Sareks nationalpark.

Det var en blandning av skräcken inför att ge sig in i okänt land och glädjen i att få upptäcka – för mig – helt ny, vild natur, långt från civilisationen.
Det var platser som den här som jag hade drömt om när jag strövade i skogarna runt Järvsö.
Några år senare lyckades jag ta mig igenom hela Sarek. Sedan dess har jag varit här nästan varje år. Men aldrig i den här delen av nationalparken.
Efter mötet med björnen fortsätter jag och Fredrik att bana oss fram genom den vildvuxna terrängen. Ovanför oss reser sig högalpina berg med stora glaciärer. Ibland är det soligt, med kall, klar luft, ibland faller ett lätt snöblandat regn. Det är ett par plusgrader om dagarna, minusgrader på nätterna. Kängorna är frusna på morgnarna och det bildas en lätt isskorpa i vattenflaskorna. Rapadalen brukar kallas för Älgarnas dal och vi ser flera välvuxna älgar.
Sakta tar vi oss vidare mot Rovdjurstorget. En vårvinter på 1960-talet fann man spår av alla fyra stora rovdjuren – björn, varg, järv och lo – där på samma gång och då myntades namnet.

Utöver risken att möta björn är den största utmaningen att orientera sig fram i den täta björkskogen med alla vattendrag som rinner kors och tvärs.
På den fjärde dagen har vi vandrat på skrå runt nordvästra hörnet av bergsmassivet Bielloriehppe, ovanför Rapadalens björkskog. Nu befinner vi oss i en djungel av grova videsnår, som når oss över huvudet. Det finns ingenstans att komma undan, buskagen växer långt upp på sluttningarna, ovanför tar branta sluttningar med lösa stenar vid.
Vi har nått en av de svåraste delarna av vår vandring längs södra sidan av Rapadalen. Sikten är bara någon meter. Dolda under vegetationen finns små raviner och jokkar.
Äntligen hittar vi en smal viltstig som gör det lite lättare att forcera snåren. Vi rör oss försiktigt. Tidigare såg vi spillning från björn i videbuskagen nedanför Bielloriehppe och vi vill inte möta någon av dem härinne i snårskogen.
Det tar över två och en halv timme för mig och Fredrik att ta oss igenom det två kilometer breda busksnåret. Till slut övergår buskagen i en gles vacker skog med knotiga fjällbjörkar.
Till höger ser vi nu hela Rapadeltat, som bildar en mosaik med vatten och sanddyner. Bakom oss tornar Bielloriehppes svarta, skrovliga klippsluttningar upp sig. På andra sidan står det mäktiga Skårkimassivet och vaktar dalen. Några moln glider förbi på himlen. Det är helt tyst.
Vi är framme i hjärtat av Sarek, där Rapadalen möter Sarvesvagge och älvar kommer rinnande från flera håll. Vi slår läger vid Sarvesjåhkå, i en dunge i närheten av Rovdjurstorget.
Senare ligger jag i mörkret i tältet och tänker på mötet med björnen. Det är en mäktig upplevelse, som fyller mig med ödmjukhet och vördnad för allt som finns där utanför tältet och som vi bara får en chans att snudda vid när vi rör oss genom vildmarken.
Sovsäcken värmer kroppen. Jag lyssnar på tältduken som slår lätt i vinden. Efter en lång dag på skrå över stenblock värker ena foten och ett knä. Jag masserar musklerna runt knäet och försöker hitta en bekväm sovställning. Till slut tar jag ett par värktabletter. I morgon väntar två stora vad. Då gäller det att vara utvilad.

Vildaste_vagen_5

Vi letar oss fram genom vattenströmmen vid Tielmavadet. Varje steg måste tas varsamt. Delar av botten är kvicksand. Jag och Fredrik använder våra vandringsstavar för att känna oss för. Vattnet är knädjupt. Ett felsteg ner i kvicksanden kan innebära att man sugs ner i leran och drunknar.
Det har inte regnat på ett par dagar och vattenståndet är lågt. Ett perfekt tillfälle att genomföra vadet. Jokken kommer ner genom dalgången Sarvesvagge och delar upp sig i flera strömfåror nere vid Rapaälven. Tar man vadet för högt upp i Sarvesvagge kan strömmen vara för strid och det finns en risk att man dras omkull i det kalla vattnet. Tar man det för långt ner mot Rapaälven börjar jokken förgrena sig i flera mindre vattendrag och det kan vara svårt att veta om man verkligen har korsat älven eller om man fortfarande befinner sig på en ö mitt i deltat.
Efter en och en halv timme har vi korsat båda vaden och kan fortsätta vandringen genom dalen. Vi kommer in på fjällhedar med kort gräs och en del sandbankar som vi kan följa. Några lättare vad senare vandrar vi in i gles björkskog. Det känns lite som att vandra i en park.
Det går lättare nu. Vi slappnar av. Efter en stund hittar vi en renvaktarkåta där vi äter lunch.
Efter flera dagar bland täta, blöta videsnår känner sig både Fredrik och jag trötta och frusna. Mitt knä värker. Jag oroar mig för nästa vad, som är över Rapaälven. Det är femtio meter genom grumligt glaciärvatten. Det går inte att se botten, men vi vet att det är djupt på sina ställen.
Vi tar oss genom några videsnår för att nå strandbanken. Halkar runt, stapplar och kommer utmattade fram till en plats där vi tror att vi ska kunna korsa älven, utan att ta alltför stora risker.
Fredrik går först och undersöker botten framför sig med sin vandringsstav. Han har tagit av sig kängorna och dragit på sig ett par neoprenskor. Jag står kvar på stranden och försöker hålla kontakten med honom genom bruset från vattnet. ”Hur djupt!” ropar jag. ”Knähögt!” svarar Fredrik. Efter ytterligare tio meter stämmer vi av djupet igen och fortsätter så ungefär var tionde meter tills Fredrik är över på andra sidan.
När Fredrik har nått andra sidan och gett klartecken är det min tur. Knät värker. Det iskalla vattnet ökar smärtan i benet. Steg för steg, tar jag mig ut i vattnet noga med att aldrig släppa kontakten med botten. Jag håller blicken riktad framåt så gott det går, för att undvika att få svindel av vattenvirvlarna.
Snön hänger i luften. Halvvägs känner jag hur jag börjar tappa känseln i benen. Biter ihop. Försöker tänka på annat. Vattnet sjunker till slut under låret, sedan ner under knät. Vi är över och har sparat en dags vandring. Vi jublar och kramas. Där står vi mitt i regnet, mitt i Sarek, och är lyckligare än på länge. Humöret har gått från botten till toppen inom loppet av en halvtimme.
Nu är vi ute ur Rapadalen. Framför oss ligger Pielaslätten och den smaragdgröna sjön Bierikjaure.

Vi har inte mött en enda människa. Knappt sett spår av andra vandrare. Det är så här jag trivs. Att färdas genom orörd natur är som att meditera. Man är helt bortkopplad från det övriga samhället och andra människor, all uppmärksamhet är fokuserad på här och nu. Kvar är två dagars vandring genom vildmarken mot Suorvadammen. Jag haltar, efter nästan en veckas hård vandring över klippblock, viderötter och älvar. Vi sätter oss på en sten och ser ut över Bierikbáktes massiva bergvägg. Vi är båda slitna. Men terrängen framför oss är lättare och vaden färre och inte så stora.
Den vildaste vägen genom Sarek är avklarad.

Vildaste_vagen_6
Missa inte min film från resan:
Vildaste vägen genom Sarek >>

Hilleberg Akto har varit en trogen följeslagare på många av mina solovandringar. Tältet är idealiskt när man behöver lättast tänkbara enmanstält, oavsett väder. Tältet väger endast 1600 gram men är förvånansvärt rymligt med hög slitstyrka på vävarna. Akto är tillverkat i tunnelkonstruktion med endast en tältstång, vilket är optimalt när du slår upp och tar ner tältet varje dag. Det ända negativa är att man ibland måste efterspänna tältduken ett par gånger under natten vid ihållande regn. Detta har jag dock alltid som rutin när jag använder mig av tunneltält.
Akto är enligt mig det mest användbara solotältet på marknaden och har så varit i ganska många år nu. Jag ger tältet 5 stetsonhattar av 5.

Laitauredeltat i Rapadalen och Tjuoltadalen är två av Nordens mest storslagna platser som har orörda skogar, rika på vilda djur. Dessa bör ingå i Sareks nationalpark, anser Naturvårdsverket.
Utvidgningen av Sareks nationalpark finns med i Naturvårdsverkets förslag till ny nationalparksplan. Den omfattar totalt 13 nya parker och utvidgning av 7 av de 28 befintliga. Det är alla områden med dokumenterat höga naturvärden som har sådan klass att de platsar som nationalparker i enlighet med internationella krav.
Naturvårdsverket har tagit ett nytt grepp i planeringen för nationalparker. Vid sidan av en ny långsiktig plan har en särskild genomförandeplan tagits fram för att lista prioriterade områden för 2009-2013. Där ingår 7 nya parker och utvidgning av lika många. I genomförandeplanen ingår också en utförlig beskrivning av processen vid bildande av nationalparker.

Omfattning
Sareks nationalpark ligger i norra Lapplands fjällvärld i Jokkmokks kommun, Norrbottens län. Förslaget till utvidgning omfattar Rapadalens deltaland i sjön Laidaure med en areal om cirka 2 000 hektar samt Tjuoltadalen vid Sarekfjällens avslutning åt söder med en areal om ca 20 000 hektar. Tjuoltadalen ingår i naturreservatet Kvikkjokk–Kabla Fjällurskog. Här finns Sirkas och Jåhkågasska samebyar.

Foto: Mg-k

Naturvårdsverkets bedömning
Rapadeltat är ett mycket värdefullt område i sig och en viktig del av Rapadalens och Sareks helhet. Området är den kanske mest anslående och vackra miljön i den svenska fjällvärlden. Det faktum att deltat i dag inte ingår i nationalparken är svårt att förstå.
Även Tjuoltadalen med dess orörda, viltrika skogar har sådana naturvärden att detta område bör ingå i Sareks nationalpark, som därmed får ytterligare kvalitéer och en bra avslutning åt sydväst.

Källa: Naturvårdsverket

I dag tänkte jag passa på att hedra en av historiens största äventyrare, nämligen Roald Amundsen.
Amundsen är jämte Fridtjof Nansen Norges mest ansedde upptäcktsresande. Han var den förste som lokaliserade den magnetiska sydpolen, den förste som seglade genom Nordvästpassagen, den förste att nå fram till den geografiska sydpolen samt den förste som nådde både sydpolen och nordpolen. Dessutom var han en av de första som använde luftskepp och flygplan i polarforskningen. Amundsen försvann i juni 1928 i en räddningsaktion efter ett flygplan som havererade nära Bjørnøya utanför Svalbard.


Amundsen på sitt arbetsrum 1910

/Peter

Här kommer den utlovade filmen om vår resa till den vildaste delen av Sverige. Filmen är uppdelad i fyra avsnitt och varje avsnitt startar automatiskt efter varandra i spellistan på youtube. Packlistorna från turen kommer jag att lägga upp nästa vecka.

Trevlig filmstund!

Sarek_2012

Nu är vi tillbaka från vildmarken! Nedan följer lite tips och tankar kring turen ihop med lite fina höstbilder.

En vildmarksvandring i Laponiaområdet och framförallt i Sarek, är bland det häftigaste man kan göra som ödemarksvandrare. Här finns allt man kan önska sig. Högalpina berg med stora glaciärer, djupa skogar, forsande vattendrag och vilda djur. Här finns varken rösade leder eller övernattningsstugor. Den enda infrastruktur som finns för besökare är ett fåtal broar. Det är ett genuint vildmarksområde där det aldrig bott människor.

Vi genomförde denna vandring i början av september. Fördelarna med att gå sent på säsongen är bland annat att det inte finns några mygg. Det är oftast lägre vatten i jokkarna då avsmältningen från glaciärerna har stannat av och luften är kall och klar. Dock kan ihållande regn göra att jokkarna snabbt blir fyllda igen vilket är viktigt att tänka på när man planerar sina vad. En annan fördel är att det är betydligt färre vandrare i området vilket många ödemarksvandrare föredrar. I Rapadalen är vegitation som tätast mellan Juni-Aug. I September pryds dalen av vackra höstfärger och det är lättare att ta sig fram i de bitvis täta snåren.

Att göra turer sent på säsongen är dock förenat med en del risker. Hösten i Sarek är betydligt kallare än sommaren vilket ger mindre utrymme för misstag. Regn, snö, hård vind och kalla nätter är vanligt och det är lättare att bli nedkyld. Det är därför mycket viktigt att du har rätt utrustning med dig och att du vet hur du använder den. Nedan följer lite tips om de viktigaste delarna i din packning.

Akto_Sarek

Om Utrustning
Den här gången ville vi testa att få ner vikten på våra ryggsäckar så mycket som möjligt, utan att för den skull ge avkall på komforten och säkerheten. Vi lyckades få ner vikten till 16 kg per person, vilket är en betydlig skillnad mot de 25 kg vi släpade på i Sarek 6 år tidigare. Detta gav oss mycket skönare rörelsefrihet och vi kunde njuta betydligt mer av själva vandringen.

Sarek_2012_Peter_Fredrik
Till vänster ser ni Fredrik snöra på sig sina Hanwag Tatra Top och till höger packar Peter sin Arcteryx Axios 50

På fötterna
Vad du har på fötterna är kanske den viktigaste delen i din utrustning och här skall man absolut inte snåla. En Sarektur är ofta förenat med vandring i blöt och blockrik terräng, därför är höga, stabila vandringskängor ihop med bra ullstrumpor att föredra. Ett par vattentäta gaiters är också bra att ta med – det var den första slutsatsen vi drog när turen var över. Gaiters hindrar inte bara vatten och lera från att sippra in i kängorna, de ger även ett utmärkt skydd åt regnbyxorna när man vandrar i de vanligt förekommande videsnåren. I Rapadalen fungerar även höga gummistövlar bra men de ger knappast ett tillräckligt bra stöd när man kommer upp på höjd, där terrängen ofta är blockig med hala stenar. Vid vad fungerade neoprenskor mycket bra. Dessa är lättare än sandaler och tar mindre plats i packningen. Obs! Glöm inte att ta med skavsårsplåster och fottejp.

På kroppen
För att på bästa sätt kunna reglera kroppstemperaturen skall man klä sig i olika lager. För en hösttur i Sarek rekommenderar vi ett bra underställ i ull, en extra varm föstärkningströja/jacka, bra regnkläder, slitstarka vandringsbyxor, mössa och vantar. Det finns självklart massor av olika tips på hur man ska vara klädd men detta är en bra grundklädsel. Sen är det upp till var och en hur mycket kläder man vill ta med. Har man bara ett torrt ombyte i ryggsäcken så klarar man sig finfint!

På ryggen
När du väljer ryggsäck är det viktigt att ryggsäcken sitter bra på ryggen samt att den har ett stabilt, avlastande bärsystem. När du packar din utrustning är grundregeln att packa tunga saker närmast ryggen och gärna högt upp i ryggsäcken, då får du bättre balans. Saker du snabbt behöver komma åt som t.ex. regnkläder, bör ligga överst eller i sidofickorna. Använd packpåsar i olika färger så håller du lättare ordning. I Sarek faller mycket nederbörd och därför skall du alltid packa sovsäck och ombyteskläder så vattentätt som möjligt. Se även till att du har ett bra regnskydd att fästa utanpå ryggsäcken.

Bo och sova
På den här turen valde vi att ta med två enmanstält istället för ett tvåmanstält. Detta kan tyckas konstigt men faktum är att det blev mycket lättare att hålla ordning på sin egen utrustning, samt att vi på så sätt hade en backup om någon av oss skulle skada sig och den andre skulle bli tvungen att hämta hjälp. Oavsett om man väljer ett eller två tält så är det viktigaste att tälten klarar av det klimat man skall vistas i. Fjälltält är dyra men man får ofta vad man betalar för. Har man inte råd är det bättre att låna ett bra tält av någon än att chansa på ett billigt tält man ofta hittar på Intersport eller Stadium.

Sarek_2012_talt

Säkerhet
Karta och kompass skall alltid packas med, även om du har en GPS med på turen. Ett första-hjälpen-kit skall alltid finnas med i packningen och bör minst innehålla: En gasbinda (för att linda t.ex. ett knä), skavsårsplåster, värktabletter och en blodstoppare.

Detta var lite tips kring utrustningen för en Sarektur. Inom kort kommer vi att publicera en filmserie i fyra avsnitt som heter ”Vildaste vägen genom Sarek”. Där kommer ni kunna se mer av den utrustning vi hade med oss och förhoppningsvis så får ni en spännande filmstund.

/Peter

Packning_Sarek

Nu är vi äntligen redo för avfärd. Vi har fått reda på att vintern är i antågande i Sarek. Enligt den senaste väderprognosen från Saltoloukta fjällstation ska det regna hela tisdagen och sen drar det in kallare luft med minusgrader och snöfall. Vi har därför valt att uppgradera sovsäckarna med vattentäta sovsäcksöverdrag och en värmande liners. Vi kommer även ta med en extra varma förstärkningskläder om kylan skulle slå till.

Tyvärr kunde jag inte ”embedda” kartan här på bloggen så ni måste följa länken nedan för att se var vi befinner oss. Kartan är aktiv från kl 17.00 i morgon.
Länk till kartan som visar var vi är >

Här kan ni se lite prylar vi har med oss:

KLÄDER
– Underställströja i merinoull (lång ärm)
– Underställströja i merinoull (kort ärm)
– Långkalsonger i merinoull
– Underkläder (kalsonger)
– Ullstrumpor (tunna)
– Ullstrumpor (tjocka)
– Vandringsbyxor från Fjällräven
– Fleecetröja
– Hatt
– mössa
– vindtäta handskar
– Regnjacka i Gore-Tex Paclite
– Regnbyxa i Gore-Tex Paclite
– Vandringskängor
– Neoprenskor för vadning
– Gaiters i Gore-Tex

GÅ OCH BÄRA
– Ryggsäck (55 liter)
– Ryggsäcksregnskydd
– Vattentäta packpåsar
– Skavsårstejp
– Vandringsstav

HITTA
– Karta
– Kompass
– GPS
– Vattentätt kartfodral

BO OCH SOVA
– Tält
– Liggunderlag
– Sovsäck
– Sovsäcksöverdrag
– Pannlampa

ÄTA
– Multifuelkök
– Bränsle
– Tändstål
– Kåsa
– Bestick
– Vattenflaska
– Frystorkad mat
– Kryddkar
– Energigodis
– Skräppåse

MYGIEN OCH SJUKVÅRD

– Första hjälpen
– Handduk
– Tandborste och tandkräm
– Toalettpapper
– Tvål

ÖVRIGT
– Kniv
– Kikare
– Videokamera
– Systemkamera
– Kamerastativ
– Solglasögon
– Mobiltelefon (avstängd)
– Nödsändare (SPOT tracker)
– Penna och papper
– Reparationskit (silvertejp, nål, tråd etc)

Mvh Peter

Efter ca ett års användning är det nu dags att skriva något om mitt Fjällräven Akka Dome 2. Jag använde det under min Kanadaexpedition förra sommaren och över lag är jag mycket nöjd med tältet.
När Akka Dome lanserades, var bågkanaler för trånga där bågarna korsades, vilket gjorde att det var väldigt svårt att resa tältet. Det problemet är nu åtgärdat av Fjällräven och därför tar jag inte med det på minussidan.

Akka Dome är inte det lättaste kupoltältet på marknaden, däremot har tältet väldigt rymliga absider, vilket jag ofta saknar på andra självstagande modeller. Detta gör att tältet passar utmärkt för t.ex. paddelturer med mycket utrustning.

Det bästa med tältet är att det har 2 ingångar, vilket är perfekt när du vill organisera din egen sida i tältet. Det finns också gott om plats för utrustning, matlagning och pyssel när vädret är dåligt. De stora ingångarna med myggnät gör att du kan beundra naturen från sovsäcken utan insektsbesök. En annan sak jag gillar är näthyllan i innertaket samt väggfickorna som gör att det är smidigt att organisera småprylarna.

Tältet är lite för tungt för att jag skulle bära det med mig på en långvandring och det är lite bökigt att slå upp i hårt väder om man är ensam. Jag tycker dock att plussidan väger tyngre än minussidan så jag ger Akka Dome tre cowboyhattar av fem.

Akka_dome_inivildmarken

att_valja_ryggsack_2

Att välja rätt ryggsäck inför vandringen är inte alltid lätt när det finns så många olika storlekar, modeller och varumärken på marknaden. Hur stor behöver ryggsäcken vara? Vilken typ skall jag välja? Är dyrt lika med bra kvalitet? I det här inlägget tänkte jag rensa upp lite i ryggsäcksdjungeln och ge lite tips på vad man bör tänka på vid valet av ny ryggsäck.

vandra_latt_2_inivildmarken
På väg upp till Storglaciären vid Tarfala. Här använde jag en ryggsäck på 45 liter. Detta är enligt mig den optimala storleken för en dagsutflykt, men den är även tillräckligt stor för att du skall klara en övernattning.

Hur stor ska min ryggsäck vara?
Detta beror på hur mycket mat, kläder och utrustning du behöver. Detta beror i sin tur på hur länge du skall vara borta och vilket klimat du skall vandra i. Målet är förstås att vandra så lätt som möjligt men var realistisk.

Till dagsturer brukar jag rekommendera en ryggsäck på 20 – 40 liter. Behöver du större än så för en dagstur har du förmodligen packat med för mycket saker. Mellanstorlekarna på 40 – 60 liter passar oftast utmärkt för t.ex. tågluffning och fjällvandring. Den riktiga långturen med mat, tält och övrig utrustning kräver oftast en ryggsäck på 60 – 80 liter. Står du och väger mellan två storlekar kan det vara smart att köpa ryggsäcken på öppet köp och provpacka den hemma.

Totalvikten på packningen är mycket individuell, men det finns några tumregler dock. För kvinnor brukar man rekommendera att inte bära mer än 10 – 15 kg, och män 15 – 20 kg. Vid längre vandringar (en vecka och uppåt) kan dock vikten öka med 5 – 10 kg.

Passar ryggsäcken min rygg?
Det är viktigt att du provar ut ryggsäcken noga i butiken och packar den med tyngder för att känna riktigt hur den sitter.
Se till att alla remmar sitter bra och att det inte skaver någonstans. Större ryggsäckar för vandring och resor är oftast försedda med ett justerbart bärsystem som kan anpassas efter bärarens rygglängd. Systemet skapar stabilitet, flexibilitet och god viktfördelning.

ryggsack_pa

Midjebalte
Klassiska ramryggsäckar (som den på bilden) ser man inte så ofta längre. Denna typ av ryggsäck kommer till sin rätt när man ska bära riktigt tungt.

Ryggsäcken bör alltid vara försedd med ett stoppat midjebälte som ska vila mot höften för att avlasta. Ytterligare delar som underlättar bärandet är t.ex. anatomiska bärremmar, toppstramare, bröstrem, kompressionsremmar samt ventilerande ryggplatta. Mindre säckar kräver inte samma avancerade justerbara bärsystem, men bör vara försedda med de flesta detaljer som de större säckarna har.

Det finns ryggsäckar som är speciellt anpassade för kvinnor. På dessa säckar är oftast ryggplattan något kortare och axelbanden sitter bättre över axlarna och är utformade så att de inte ligger över brösten.

Hur packar jag min ryggsäck?
När du packar säcken bör tung utrustning placeras högt och nära ryggen, undvik packning utanpå säcken. Den utrustning du snabbt behöver få fram, t.ex. regnplagg, bör ligga i sidofickorna eller överst. Packa i olikfärgade packpåsar så håller du lättare ordning i ryggsäcken. Packa snyggt, inga tomma hål mitt i. Dra åt kompressionsremmar och topplock så att allt ligger still i säcken.

Packa_ryggsack_inivildmarken
Här ser ni en ryggsäck från Arcteryx på ca 50 liter. Den lämpar sig främst för kortare vandringar (1-3 dagar) men kan även fungera på längre vandringar om man är erfaren. Inför min höstvandring genom Sarek lyckades jag banta ner packningen till 16 kg och kunde då använda den här ryggsäcken.

Det var lite kort om att välja ryggsäck. Självklart finns det massor av olika fickor och funktioner på varje modell som du behöver kika på men det är oftast en smaksak. Fundera på vad du ska använda din ryggsäck till och välj därefter helt enkelt. Nedan ser du två ryggsäckar från Fjällräven som jag har testat och är nöjd med.

Fjallraven_Abisko_65
På bilden ser ni Fjällräven Abisko 75. En suverän allroundryggsäck som passar både till resor, fjällvandring och turskidåkning.

Ha en bra dag!