I det här inlägget tänkte jag skriva lite om vad man bör tänka på när man planerar en egen expedition, den här gången med extra fokus på paddling. Ibland får jag frågor från folk om just detta. Det råd jag ger beror till stor del på vilken typ av resa de överväger, deras kunskapsnivå, hur länge de skall vara borta, vilka väderleksförhållanden de sannolikt kommer att möta och många andra faktorer. Det finns dock flera viktiga saker som man bör tänka på inför alla typer av resor, långa som korta, oavsett om du är nybörjare eller en erfaren äventyrare.
Det jag tar upp här är inte en fullständig lista av överväganden på något sätt. Istället har jag valt att fokusera på den del av planeringen som är särskilt avgörande för en lyckad expedition, men som tenderar att bli förbisedd eller ändrad i sista stund av många nybörjare. Om du funderar på att göra en tur i den närmaste framtiden kan dessa rekommendationer göra underverk för din komfort, säkerhet och trivsel.
Norman Wells, Kanada 2011
Vädret
Av alla faktorer som påverkar framgången och trivseln på en expedition, har ingen större eller mer varierande effekt än vädret. Intressant nog, är detta ett område där många slarvar med att samla in tillräckligt med information. Jag antar att det beror på att man har anpassat sig vid det ordnade vardagslivet, med klimatkontrollerade byggnader, säsongsspecifika bildäck etc. En värld där vi kan resa säkert mellan olika platser utan att behöva oroa oss för moder naturs krafter. På en expedition, särskilt när du är ute på vattnet, förlorar vi den lyxen och blir starkt mottagliga för kraften i vind och vågor.
Innan du ger dig ut på en resa, är det viktigt att förstå vilka väderförhållanden du kan stöta på, och sedan förbereda dig för detta. Till att börja med, undersök alltid de rådande trenderna i vind och nederbörd för regionen du kommer att vistas i. Låt oss anta att du kommer att planera en veckolång paddling över Ålands hav. Då bör du åtminstone söka på nätet för att ta reda på maximal nederbörd och maximala vindhastigheter som inträffat i området under juli månad de senaste åren. Detta kommer att ge dig en ganska bra uppfattning om nederbörd och vindförhållanden du troligtvis kommer att stöta på under din resa. (Kom dock ihåg att moder natur älskar överraskningar)
Månaden fram till din resa, bör du också hålla daglig koll på vind, nederbörd och (om möjligt) vågförhållandena i det område du planerar att besöka. För exempelvis en löpande logg över det dagliga vädret under de senaste två veckorna fram till resan. Detta kommer att hjälpa dig att avgöra om väderleken har varit ovanligt hård eller mild för året, det ger även en annan indikator på vilken väderlek du förmodligen kommer stöta på när du åker.
Slutligen, vara medveten om det ”allmänna humöret” av vädret i det område du besöker. Är vädret i området känt för att ändra snabbt, eller är det i allmänhet konsekvent för dagar eller veckor åt gången? Är det vanligt med god sikt med enstaka regnskurar eller är det mer sannolikt att himlen exploderar i ett brusande skyfall under flera timmar varje vecka? Är vindarna generellt starkare på morgonen, mitt på dagen eller kvällen? Om du har studerat vädertrenderna för området, bör du redan kunna besvara många av dessa frågor, men innan du ger dig ut på din expedition, är det också värt att ställa några frågor till lokalbefolkningen om det typiska vädret för området.
Logistiken
Förutom vädret, kan otaliga andra faktorer (som har med den lokala miljön att göra) komplicera resandet, hindra komforten eller äventyra säkerheten under din expedition. Dessa logistiska faktorer påverkar varandra i större eller mindre grad, men jag har delat in dem i olika kategorier för tydlighetens skull. Här har jag listat några av de grundläggande, viktigaste frågorna som du bör tänka på inom varje kategori. Återigen, detta är inte uttömmande listor, men förhoppningsvis får det igång dina tankar om viktiga överväganden du annars kanske förbiser. Svara på nedanstående frågor så ärligt som möjligt.
Ensam genom Yukon 2011
1. Vattenförhållanden
Ska du vistas i ett område som omfattas av tidvatten? Om ja, hur märks det och hur dramatiska är förändringarna i vattnet, och vid vilken tidpunkt uppstår tidvattnet? När och var är vattnet sannolikt mer lämpat för landstigning? Är vattnet du korsar ovanligt kallt? Om så är fallet, vilken typ av skydd behöver du för att undvika att bli nedkyld? Och i så fall, hur kommer kylan i vattnet påverkar omgivande lufttemperaturen nattetid? Är det ett område som omfattas av starka strömmar? Finns det områden som är särskilt kända för stora vågor? Vilken typ av vattenrenare eller avsaltare är nödvändig för att omvandla vatten till dricksvatten? Är vattnet grumligt eller mättad med alger? Om så är fallet, packa med extra reningsfilter. Finns det tåligare mikroorganismer som dvärgbandmask i vattnet? Om så är fallet, kommer reningstabletter vara tillräckligt för att döda dem, eller behöver du en mekanisk vattenrenare?
2. Topografi
Är det område du paddlar genom grunt eller djupt, eller både och? Är stränderna steniga, sandiga, platta, kantade med klippor eller har tät skog? Finns det bekväma landstigningsplatser och skyddade vikar, eller kommer du köra din kajak genom stora vågor med risk att landa på vassa klippor? Finns det säkra landstigningsplatser med några hundra meters mellanrum, eller kommer du att paddla flera kilometer mellan rimliga anhalter? Hur kommer konturerna i landskapet påverka eller omdirigera de rådande vindarna längs sträckan? Finns det sträckor med långa öppna platser som kan bygga upp särskilt höga vågor om vinden kommer från rätt håll? Finns det platser där vågorna kan skapa ett ”förvirrade” hav? Finns det grunda sektioner med kraftigt forsande vatten? Om din kajak/kanot går sönder, finns det en möjlig väg att vandra för att få hjälp? Finns det områden med magnetiska avvikelser som kan påverka kompassen? Finns det alternativa vägar som kan vara att föredra och är säkrare under hårda väder-och vindförhållanden?
3. Djur och insekter
Finns det älg, björn, ekorrar, rävar eller andra djur som kräver särskild uppmärksamhet när du förvarar mat, tar hand om matlagning och avfall? Vet du hur du skall agera om du stöter på ett farligt djur i lägret? Vilken typ av insekter finns på den plats du besöker, vid den tiden på året? Om så är fallet, vad behöver du för skyddsåtgärder? Är du utrustad på rätt sätt och är tillräckligt kunnig för att behandla getingstick, fästingar, spindelbett, ormbett och andra skador som åsamkas av djur? Har du allergier eller ett medicinskt tillstånd som kan kräva särskild uppmärksamhet vid sådana skador?
4. Avstånd
Avstånd måste övervägas noga i förhållande till din uthållighet, din paddlingpartners och de logistiska faktorerna ovan. Sätt dagliga sträckor genom att uppskatta det maximala avståndet den svagaste paddlaren i din grupp kan paddla, och sedan minska den siffran till 2/3 eller 1/2. Till exempel, om den svagaste paddlaren i ditt sällskap känner sig säker på att han/hon kan paddla en sträcka på upp till 25 km per dag, bör du planera att faktiskt paddla 12 till 17 km per dag. Jag paddlar vanligtvis 25 till 40 km per dag under en soloexpedition, men jag brukar planera för 15 till 30 km. Kom ihåg, det är inget fel med att ligga före tidsplanen och färdigställa en resa tidigare än planerat. Om du sätter upp för höga mål kommer du att känna press av att du överanstränger dig varje dag bara för att hålla schemat. Att utsätta sig själv för detta kommer bara att förstöra resan för alla inblandade.
Det är också oerhört viktigt att vara flexibel och planera för oförutsedda händelser. När jag planerar en lång resa, spenderar jag timmar över kartor och märker upp lämpliga rastplatser var 5 till 8 km (eller ännu närmare om resan passerar genom farliga vatten). Ofta lägger jag in dem alla i min GPS så att jag inte behöver titta på kartan för att hitta dem. Även om jag nästan aldrig stannar vid dessa platser, vet jag alltid var man kan hitta nästa lämpliga rastplats om en nödsituation uppstår, om vädret blir dåligt, eller om jag bara behöver vila eller äta.
På Mackenziefloden i norra Kanada 2011
5. Kost
Många spendera lite eller ingen tid åt att planera en ordentlig kost för resan. Riktig kost är ett av de mest vitala delarna för att du skall få en lyckad expedition, särskilt om du kommer att paddla eller vandra långa sträckor. God planering är avgörande för om din kropp får den mängd kalorier som behövs för att du skall kunna prestera på topp.
Den typ av mat du packar med kommer att vara starkt beroende av din personliga smak. Varför? För om maten inte smakar bra, kommer du inte äta den. Om du inte äter den, kommer du inte få i dig tillräckligt med näring. Dessutom kommer välsmakande mat att höja din moral. Jag börjar alltid med att planera mina måltider genom att skriva ner en lista över alla mina favoriter, som är lätta att packa, lätta att tillaga och som har ett bra närings-och kalorivärde. Sen gör jag val baserade på vikt, volym och näringsvärde. Detta kan vara en utmaning första gången du planerar en resa, men det blir lättare för varje resa du gör då du så småningom får en bättre uppfattning om vilken mat som tilltalar dig på en expedition. Ett tips är att under, eller efter turen, skriva ner den mat du gillar och inte gillar, samt hur mycket krångel det tog att tillaga dem. Denna lista kommer att vara ovärderlig när du planerar din nästa resa.
Om det däremot är din första resa och du inte har en bra känsla för vilka måltider som kommer att fungera bra, finns det två saker du kan göra: (1) be om råd från en erfarna människor, och (2) räkna kalorier. Det första alternativet är självförklarande, det andra förtjänar mer förklaring. Jag försöker planera mina måltider så att jag kommer att förbruka cirka 2000 kalorier per dag, då räknar jag inte med ”snacks” mellan måltiderna. Med andra ord, när du lägger upp din frukost, lunch och middag, bör kaloriintaget hamna någonstans i närheten av 1800 – 2200 kalorier. ”Snacks” som power bars, flap jacks och choklad kan lägga till så mycket som ytterligare 1000 kalorier. Det kan hända att ditt behov av kalorier är högre eller lägre än mitt, beroende på din kroppsvikt, din ämnesomsättning, och hur mycket man anstränger sig varje dag på resan.
Kolhydrater är lätt att få i sig men proteiner är desto svårare på grund av deras ömtåliga natur. Kött är exempelvis ofta svårt att få in i en expeditionsdiet, men andra klassiska proteinkällor såsom jordnötssmör, Corned Beef och protein-bars är i allmänhet effektiva. Fisk är också en bra källa till protein om du råkar vara i ett bra fisketerritorium. Packa med lite kryddor och det blir fantastisk gott. Oavsett proteinkälla är det särskilt viktigt under längre resor för muskeluppbyggnaden. Utan tillräckligt med protein, kommer dina muskler börjar förlora styrka redan efter några dagar. Om du vill hålla uppe farten, ska du se till att få in proteiner i dina måltider så ofta som möjligt.
Min första fisk i Kanada efter två veckor med frystorkad mat, gissa om jag var glad!
6. Hälsa & Säkerhet
Planera aldrig en expedition på antagandet att du kommer vara frisk och lycklig under hela resan. Det är förvånansvärt många som planerar en lång resa med liten eller ingen hänsyn till det medicinska. Varje expeditionsdeltagare bör åtminstone bära med sig en del anti-inflammatorisk medicin som voltaren, en effektiv lokal antibiotika, gasbinda, och vattentålig plåstertejp. Se även till att packa med mediciner som krävs för att behandla personliga sjukdomar såsom astma, allergier, diabetes, migrän och så vidare. Var också medveten om att kostförändringar som normalt sker under en expedition (i form av frystorkade måltider, ökat intag av ”snacks” etc.) kan ställa till det för din mage. Mitt tips är därför att du alltid packar med några diarré-tabletter för säkerhets skull.
Säkerhet är ett väldigt brett ämne som sträcker sig långt utöver de grundläggande hälsofrågorna. Det innefattar allt från att bära med sig en extra paddel, till att packa rätt utrustning för att kunna rena dricksvatten, veta hur man använder en nödsändare med mera. Kom ihåg, att bara ha rätt utrustning inte är tillräckligt, du måste också kunna använda den. Jag testar själv min utrustning mycket noga innan jag ger mig ut och brukar även skriva en del recensioner här på min blogg. Läs exempelvis min uvärdering av SPOT II Tracker.
7.Partnerskap
Partnerskapet är även en viktig del som lätt underskattas, speciellt inför längre resor. Den grundläggande regeln är att testa partnerskapet innan man ger sig ut på en lång expedition tillsammans.
Enklaste sättet är att göra flera kortare turer tillsammans innan man engagerar sig i en långväga resa. Det är viktigt att ni upprättar en stark grund av tillit, kommunikation och ömsesidig förväntan inför den kommande resan. Tro mig, mitt uppe i en expedition är inte platsen att ta reda på om du och din partner inte litar på varandra eller gillar varandras sällskap. Det är inte heller platsen att börja reda ut skillnader eller att ta itu med varandras humörsvängningar. Undvik en usel (och potentiellt katastrofal) upplevelse genom att göra flera resor med övernattning tillsammans först. Red ut vem som ansvarar för vad, vilken paddeltakt ni båda föredrar, vilka tider ni föredrar att äta och så vidare. Jag skulle kunna fördjupa mig mer i ämnet men då skulle detta inlägg bli alldeles för långt.
På väg över Tempelfjorden på Svalbard, 2007
Packningen spelar roll
Hur dumt det än låter, så är det många som väntar in i det sista med att provpacka sin kanot/Kajak/ryggsäck för första gången. Jag har även själv gjort detta misstag några gånger. Tyvärr är dagen för resan inte rätt tid att inse att hälften av din utrustning inte passar i din ryggsäck eller i packluckorna på kajaken. Det är mycket smartare att provpacka flera dagar i förväg. Försök att packa allt precis som du tänker förvara det under själva turen. Skriv sedan ner ordning och placering på allt så du slipper fundera på det när du väl är på plats. I framtiden kanske du inte behöver den här placeringslistan, men under de första resorna kan det vara smart. Jag tycker själv att det är extremt användbart för att optimera min packning strategiskt. Vill du veta mer om hur du packar din kajak eller ryggsäck så finns det en hel del information på nätet. Jag har även en hel del personliga tips om hur du packar för en expedition.
Slutliga kommentarer
Även om detta inte är en fullständig lista av de överväganden som leder till en lyckad expedition, kommer mina råd hjälpa dig att starta i rätt spår genom att tvinga dig att tänka om i viktiga frågor som många nybörjare förbiser eller ignorerar. Som regel försöker jag lära mig så mycket som möjligt om alla delar av resan. Jag avsätter alltid minst en hel månad (efter att jag har fått tag på nödvändiga kartor) till att planera min resa och samla in kunskap om området jag ska vistas i. Internet är ett värdefullt verktyg i detta avseende. I de flesta fall, om du söker efter information om det praktiska, hittar du antingen de svar du söker, eller en speciell person som har den kunskap du behöver.
Så, vad väntar du på? Börja planera!
Nu har äntligen forspaddlarsäsongen dragit igång hos Kajaktiv i Dalafloda. För alla oss som älskar forspaddling är detta ett tydligt vårtecken.
Varje år kommer hundratals människor hit för att uppleva tjusningen med forspaddling. Här har James Venimore, som driver företaget Kajaktiv, lärt ut forspaddling sedan 1997 och verksamheten växer för varje år. Närheten till bra forsar, professionella instruktörer och trevliga upplägg har gjort Kajaktiv till Sveriges största och mest populära arrangör av forspaddlingskurser. Här kan du även testa på SUP som står för Stand Up Paddleboarding. Det innebär att man står upp på en stor surfbräda och paddlar med en enbladig paddel. SUP är just nu den snabbast växande vattensporten i världen.
Kajaktiv anordnar kurser varje vecka mellan första maj och sista september. Ett tips är boka i tid då dessa kurser är mycket populära.
Här kan ni se en kort film från förra sommaren, killen som går runt är min forna kollega Anders Blomster 🙂
Mvh Peter
I början av September åker jag och min färdkamrat Fredrik återigen till Sareks Nationalpark, denna gång för att ta oss an södra sidan av Rapadalen, som är den vildaste och mest krävande delen. Rapadalen är nästan fem mil lång och den södra sidan har ytterst få eller inga stigar alls att följa. Den största utmaningen kommer därför bli att origentera sig fram i den täta björkskogen med alla dess vattendrag som rinner kors och tvärs. Det oberäkneliga vädret är en annan del att ta ställning till. Rapadalen är nämligen ett av Sveriges nederbördsrikaste områden, så det gäller att vattenskydda packningen ordentligt. Att stå blöt och trött mitt ute i ödemarken kan knäcka den mest erfarne vandraren, det har jag själv fått erfara under en av mina tidigare turer i området. Men är man bara väl förberedd så kan detta vägval bjuda på en oförglömlig vildmarksupplevelse.
Färdvägen
Vi kommer att flyga in med helikopter från Kvikkjokk och bli avsläppta i rapadeltat vid porten till Sareks Nationalpark. Därifrån kommer vi följa den södra sidan av Rapadalen upp till knutpunkten vid ”Rovdjurstorget”. Väl där har vi många valmöjligheter och vi har valt att inte låsa oss fast vid en plan. Vandrar man i Sarek måste man kunna vara flexibel. Målet är i alla fall att ta sig upp till Ritsem och vi har 8 dagar på oss. Mer detaljerad info om färdvägen kommer jag att blogga om lite längre fram.
Västra sidan av södra Rapadeltat med Skierfe-klippan till vänster i bild
Om utrustningen
Mycket har hänt med friluftsutrustningen de senaste sju åren, främst handlar det om att prylarna har blivit mer packbara. Första gången jag vandrade genom Sarek vägde min packning 30 kg. Denna sommar är målet att göra samma vandring med hälften så mycket vikt på ryggen, utan att tumma alltför mycket på komforten. Om man ser till att skaffa ”rätt” utrustning så kan man med lätthet komma ned i 15kg (ryggsäcksvikt) på en veckas tur inklusive mat.
Nu är det så att både jag och Fredrik råkar jobba på Naturkompaniet, vilket är en klar fördel just när det kommer till valet av den bästa utrustningen. I nästa blogginlägg kommer jag att jämföra gammal och ny basutrustning, så att ni ska få en bild av de största skillnaderna.
Mvh Peter
Häromdagen såg jag en inspirerande film som heter ”The Hunter” med skådespelaren Willem Defoe. Filmen handlar om en legosoldat som skickas på ett topphemligt uppdrag till den tasmanska djungeln med uppgift att söka efter ett rovdjur som varit utrotat sedan 1930-talet. Men väl långt ute i ensligheten inser han att uppdragsgivaren har en dold agenda.
Handlingsmässigt var filmen helt okej men det som verkligen fångade mig var den fantastiska naturen på Tasmanien och det mytomspunna djuret som vissa fortfarande tror lever långt ute i vildmarken.
Den tasmanska tigern eller pungvargen, är ett rovdjur som det en gång fanns mängder av i Australien. Men när de Australiensiska nybyggarna kom till landet och fåravel blev en viktig del för den australiska ekonomin började jakten på det köttätande pungdjuret. Man trodde nämligen att den tasmanska tigern huvudsakligen livnärde sig på får. Under mitten och slutet av 1800-talet utgavs till och med statliga skottpengar för varje skjutet exemplar.
Arten är i dag klassad som utrotad, men fortfarande rapporteras det om människor som säger sig ha sett djuret. Bland annat har det talats om att man ska ha funnit en död tasmansk tiger 1965. Inga konkreta bevis på detta finns dock.
För en tid sen påstod även en man att hans bror, att dem hade sett och lyckats fota en tasmansk tiger med sin digitalkamera under en vandring i den tasmanska vildmarken. Det har inte gått att bevisa att fotot är äkta, men händelsen har fått många att hoppas att arten överlevt långt inne i vildmarken.
Det sista kända exemplaret dog i fångenskap 1936 på Hobart Zoo i Tasmanien.
Min nyfikenhet på Tasmanien och det mytomspunna rovdjuret har vuxit sig så starkt att jag nu har börjat planera en expedition till ön. Mer information om det hittar du under ”Expeditioner” i toppmenyn. Bloggen kommer att uppdateras löpande med det senaste från planeringen.
ha en fin dag/ Peter
Om man själv eller hela gruppen med turkamrater råkar ut för hårt väder på kalfjället gäller det att snabbt söka skydd från vinden. En viktig säkerhetspryl som alltid skall packas med är vindsäcken.
Vindsäcken är konstruerad för att fungera som en bivacksäck i nödsituationer men kan även vara lika användbar som ett bärbart, tillfälligt skydd i hårt väder vid skidturer. Allra bäst är att gräva ut en plats i snön eller hitta en plats som erbjuder visst skydd mot vinden. På plats inuti vindsäcken kan du äta ett mellanmål eller ta en vilopaus, byta kläder och till och med fixa utrustningen eller utföra lättare första hjälpen. Vindsäcken kan också användas som ett sovsäcksöverdrag när man använder en tarp eller övernattar i snöbivack.
Att gå i vindsäck är dock någonting man måste öva på för att säkert kunna genomföra i hårt väder.
Tänk på detta när du rastar i hårt väder:
1. Förankra skidor och ryggsäckar.
2. Bygg ett vindskydd i form av snöblock eller sätt upp vindsäckar.
3. Sätt på förstärkningskläder och kontrollera ev. vita fläckar på bar hud som är första tecknet på köldskada.
4. Drick varmt
5. Fatta nytt beslut hur gruppen skall fortsätta med olika säkerhetsalternativ
“Throughout this land, for thousands of years, it’s been said that everything has a spirit. Not surprisingly, it’s where you might find your own”
Bild från min och Christoffers övningstur till Tarfala i februari 2006. Målet var att bestiga berget Kaskasatjåkka (2076 m.ö.h) och samtidigt testa utrustning inför en större expedition till Svalbard. Tarfaladalen välkomnade oss med extrem kyla och kastade sedan ut oss 3 dagar senare med hjälp av en rykande snöstorm. Moder natur var inte på bra humör den veckan helt enkelt.
Tarfalastugan och fjället Kaskasatjåkka (2076 m.ö.h)
Så här såg min tå ut när jag kom hem. Köldskador är inte att leka med.
Vill man krydda skogsturen med lite extra utmaningar är övernattning i snökoja en häftig upplevelse. Snökojan är en typ av bivack som man bygger uppe på snön. Den har sitt ursprung hos skogsindianerna i Alaska och norra Kanada där den kallas Quinze. Den används framförallt i skogslandet där snön är lös och djup och där man inte kan skära block av snön. Denna bivack är bäst att bygga när det är riktigt kallt (kallare än minus 10 grader) för att snökristallerna skall kunna frysa ihop. Snön är då även torr, vilket gör att kläderna inte blir onödigt blöta vid kontakt med snön.
Gör så här:
1. Det första man gör är att märka ut snökojans plats genom att rita upp en cirkel med skidstaven.
2. Trampa till snön i cirkel och börja skotta. Skotta upp en snöhög som är ca 1,5-2,2 meter hög och klappa till snön med spaden. Stick in ca 10 stycken 30 cm långa pinnar jämnt fördelade över snöhögen. Pinnarna skall hindra dig från att komma för nära ytterväggen när du gräver ut snöhögen.
3. Låt snöhögen frysa ihop i 2-3 timmar. Gräv därefter ur snöhögen tills du stöter på pinnarna. Har du inga pinnar får du kräva försiktigt mot väggarna. Börjar ljuset lysa igenom har du grävt för nära ytterväggen, då måste du förstärka kojan med mer snö från utsidan.
4. Gör ventilationshål vid ingången.
Här kommer ett litet filmklipp från ett bivackbygge i Muddus förra året.
December 2009 bestämde jag och min arbetskollega Jonas att vi skulle göra en midvintertur genom Muddus Nationalpark i Lappland. Vår plan var att korsa parken från Norr till söder, genom att skida längs frusna vattendrag och myrar. Detta visade sig dock vara svårare än vi hade trott. Snön hade nämligen lagt sig innan den riktiga kylan anlände vilket medförde svaga isar och platser med öppet vatten. Vi var därför tvingade att navigera genom skogen istället. Efter tre dagars pulsande genom meterdjup snö, insåg vi till sist att det skulle bli för tungt att fortsätta hela vägen. Vi bestämde oss därför för att lägga ett basläger och göra dagsturer i urskogen istället. Här följer ett videoklipp och lite bilder från turen.
Muddus är de stora myrarnas och urskogarnas land, en bevarad del av den svenska taigan. Här kan man uppleva orörd storskog, vilda vattenfall och ensligheten över myrvidderna, och möta ett djurliv som är typiskt för den norrländska naturen – där den lämnats i fred. Muddus nationalpark är unik genom att en så stor areal orörd skog och myr skyddats. Nästan halva parken består av myrmarker. Terrängen är flack med endast enstaka bergshöjder.
Ur dagboken: ”Datum: 27/12-2010. Position: X: 7442799, Y: 1692599. Temperatur -35°C. Kylan låg som ett lock över urskogen och vi var helt ensamma. Vi stekte bacon i absiden, drack en skvätt Whisky och njöt av den tysta vildmarken. Ett härligt sätt att avsluta året på.”
Senaste kommentarerna