Du har säkert någon gång hört om äventyraren André och den spektakulära luftballongs-expeditionen till Nordpolen 1896. När resterna av expeditionen hittades på Vitön 33 år senare, stod Primusköket på en liten klipphylla. Man skakade köket och upptäckte att det fortfarande fanns fotogen kvar i behållaren. När pumpen testades kom en fin stråle fotogen upp ur munstycket. Vid senare försök i Stockholm hittade man heller inga fel på köket. Man kokade 1l vatten på 6 min (på fotogen) och konstaterade att köket fortfarande var fullt brukbart.
Nu kanske man inte kan kräva att ett stormkök skall fungera efter sådana extrema förhållanden, men sköter du ditt stormkök rätt, så kommer det att vara en trogen följeslagare i många, många år…
Primus Omnilite Ti
Det köket jag har använt mest de senaste åren är ett Primus Omnilite Ti, som är en lättare variant av det klassiska Omnifuelköket. Det är ett så kallat multifuelkök som kan köras på flera bränslen.
Omnilite Ti är baserat på samma teknik som Primus Omnifuel, men är mindre, lättare och anpassat för två personer i stället för fyra. Utvecklingen av lättviktsköket startade efter att Primus hade lanserat sina Eta-kokkärl, med värmeväxlare i botten. Flänsarna i botten gör att det behövs mindre bränsle och kortare tid för att koka vatten och laga mat. Men de nya kokkärlen innebar också att Omnifuelköket blev överdimensionerat, så Primus började ta fram en mindre och lättare version, anpassad till de moderna kokkärlen. Resultatet är en brännare som delvis är tillverkad i titan och som bara väger 239 gram (341 gram med pump) och inte är större än en handflata (57×93×115 millimeter) när det är packat. Eftersom brännaren är mindre behövs inte så mycket bränsle, vilket minskar packningens vikt ytterligare.
Foto: Håkan Wike
Utvecklingen av Omniserien började strax innan alpinisten Göran Kropp inledde sin soloexpedition till Mount Everest 1995. Primus lyckades ta fram ett multifuelkök i tid till expeditionen. Efterföljaren Omnifuel introducerades 2001 och blev det första köket som kunde drivas med flytande gas, bensin, diesel, fotogen/paraffin och till och med flygbränsle.
Ta hand om ditt multifuelkök
1. Flamskyddet i titan har en lång skåra, som gör det lättare att sticka in ett verktyg för att få loss toppen av brännaren, om man till exempel vill byta munstycke.
2. Håll upp munstycket mot solen och kika in i hålet. Är det igentäppt gör du rent med nålen på multiverktyget.
3. I spindeln som finjusterar lågan finns tre kanaler. Om du använder smutsigt bränsle kan de täppas igen och minska effekten på köket. Skruva loss spindeln ur brännaren och gör rent i spåren.
4. Kontrollera att läderpackningen på pistongen inte är torr, då blir det svårare att få upp trycket. Smörj packningen med fett då och då.
5. När du stänger av köket: vänd flaskan så att det står Off på kopplingen mellan pumpen och munstycket. Pumpen suger nu luft i toppen av flaskan. Du tömmer flaskan på tryck, samtidigt som luften gör rent systemet.
Fler tips om stormkök och bränsle >>
I dag tänkte jag tipsa om en fin film som Freewater Pictures har gjort tillsammans med Sportfiskarna. En film som visar hur viktigt det är att bevara det arv vi har här i Sverige. Filmen har premiär på filmhuset gärdet 15/2 och det är gratis. Biljett bokar ni via abborre@sportfiskarna.se
För dig som har missat serien ”Projekt Alaska” på Youtube så kommer här en teaser. Och när du väl är inne på Youtube – glöm inte att prenumerera! 
I morse nåddes jag av den glädjande nyheten att Gore Fabrics, tillverkaren av GORE-TEX, ska eliminera skadliga fluorkarboner från sina vatten- och smutsavstötande material! Gore Fabrics är en av världens största producenter av väderskyddande material för friluftsutrustning. Beskedet kom igår vid den stora friluftsmässan ISPO som går av stapeln i München.
Men vad är det egentligen som har fått Gore Fabrics att ta detta beslut?
Jo, folkets röst! 2015 startade Greenpeace kampanjen ”Detox” för att avgifta friluftsmärkena. Målet var att tillsammans med friluftsfolk och andra miljöengagerade, fasa ut skadliga fluorkarboner (PFAS) från friluftsmarknaden.
Kampanjen fick stort genomslag. Människor över hela världen har reagerat och bett friluftsmärken att sluta förorena naturen och avgifta sin produktion. Folk har mejlat, skrivit i sociala medier och gått direkt till butiker och krävt PFAS-fri friluftsutrustning. Och nu har tillverkarna lyssnat.
Sedan kampanjen drog igång 2015 har flera märken gått ut och sagt att de ska ta bort fluorkarboner ur sina produkter. Detta har satt enormt tryck på Gore Fabrics att ta fram material utan skadliga fluorkarboner. Och igår gick som sagt Gore Fabrics ut och sa att de kommer att göra det!
Nu hoppas man bara att alla andra industrier som använder dessa skadliga kemikalier följer den positiva utvecklingen.
Här kan du läsa mer om fluorkarboner >>
/Peter
Att laga mat utomhus är något som tillför friluftsupplevelsen ytterligare en dimension. Många tycker dessutom att maten smakar mycket bättre när man äter ute i det fria. Ett stormkök eller friluftskök som det också kallas, från till exempel Trangia eller Primus möjliggör matlagning utan eld. Det finns många platser i naturen där man inte får elda eller perioder på året då det inte är lämpligt. Då är stormköket ett väldigt bra alternativ till en eldstad. Om det går, välj helst en vindskyddad plats för ditt kök. Det är säkrast och det går åt mindre mängd bränsle.
Välj rätt bränsle
Gas har väldigt högt energiinnehåll, alltså låg vikt men hög värmeeffekt och räcker länge. Gasen fungerar också bättre på höga höjder och är lukt-och sotfri. Väljer du ändå ett flytande bränsle finns ofta kemiskt ren bensin (fungerar bättre än gas i sträng kyla) att köpa i färghandeln och i sportbutiker. Till Trangiakök använder du T-röd eller ännu hellre T-tenol som är renare och inte sotar. Många väljer att också köpa till en gas- eller multifuelbrännare till Trangiaköket.
Ska du ut på långresa kan du varken ta gas eller flytande bränslen med dig på flyget. Då kan ett flerbränslekök (multifuelkök) – till exempel Primus Omnilite som kan köras på gas, fotogen och till och med diesel – vara lösningen. I jämförelse med många enklare stormkök, är multifuelköken tåligare och relativt enkla att reparera i fält, vilket är en viktig fördel när man befinner sig i avlägsna trakter.
Det allra miljövänligaste bränslet, enligt Primus, är propan/butan. Det är visserligen petroleumbaserat, men vid optimal förbränning bildas endast koldioxid och vatten. Tomma gasbehållare ska alltid till återvinningstationen, metallen är tacksam att använda igen.
Använd stormköket effektivt
Det bästa ur både miljö-och effektivitetssynpunkt är att alltid koka upp vatten under lock. Välj gärna mat som går snabbt att koka upp, som färsk pasta. Dela gärna maten i mindre bitar så går uppvärmningen snabbare.
Kör inte köket på full effekt, det tar mest bränsle, ligg på ungefär tre fjärdedelseffekt. Ofta går det att stänga av bränsletillförseln redan en stund innan den egentliga koktiden, så eftervärms maten klar. Får du varmt vatten över kan du hälla det i en termos och använda till nästa måltid.
På vintern behöver man smälta snö för att få vatten till matlagning, och det tar en stund. Speciellt när snön är torr och porös.
När du smälter snö är det stor fördel med en lite större kastrull. Och som sagt, ju torrare snö, desto längre tid tar det. Får du tag på ren is är det bra att först krossa den innan du lägger den i kastrullen för smältning. En större yta av många små isbitar kommer att smälta snabbare än en stor klump med is.
Tänk på hygienen
Att laga mat ute i vildmarken ställer krav på god hantering av råvaror och handhygien. Tänk på saker som utomhustemperatur och förvaringsmöjligheter. Färskvaror kan förvaras i en påse eller hink i en bäck, i en myr eller snödriva för att hålla kylan, eller i alla fall ställas i skuggan. Händerna bör tvättas före du lagar mat och försök även rengöra knivar och eventuella skärbrädor ordentligt mellan måltiderna.
Rengör kärlen direkt
Det enklaste är att diska direkt efter måltiden. Allt som kallnar och stelnar är mycket svårare att få bort. Kallt vatten fungerar dåligt på fettytor. Värm hellre vatten (om du inte har kvar från måltiden) för att skölja ur smutsiga kärl. Tillsätt bara några droppar miljömärkt diskmedel – det räcker för att skölja rent – och/eller använd hushållspapper för att torka rent. Mossa fungerar också hyfsat bra. En liten kökssvamp kan vara bra att ha med i packningen. Skilj alltid diskplatsen från platsen där du hämtar vatten.
Bra tillbehör för stormkök
Numera finns en uppsjö av smarta och funktionella tillbehör till friluftsköken, allt från kaffepannor, skyddspåsar, lättviktsbestick, burkar, flaskor, tallriksset, förvaringsbehållare. Ja, till och med brödrostar. En god investering är en bra stekpanna i lite tåligare gods som tål att användas utan att maten fastnar. Ofta är det just stekpannan som används hårdast. Och en lätt skärbräda kan faktiskt vara ovärderlig på klippan.
Sköt om din utrustning
Delarna till ditt stormkök bör inte maskindiskas, bara rengöras för hand. Det ökar livslängden. Se till att alla delar är intakta och fungerar som de ska, inför varje tur. Kör man med diesel eller fotogen kan munstycken och ledningar ibland behöva rengöras med tryckluft eller rensnål. Ska du ut på långa vandringar eller resor kan det vara bra att ta med reservdelar. Primus har till exempel ett särskilt servicekit för de flesta av sina kök.
Förbered hemma
Kryddblandningar kan du förbereda hemma och ta med i små plastburkar eller plastpåsar. Citronpeppar, grillkrydda, chiliflakes, flingsalt och grovmalen peppar (eller din egen favoritblandning) förgyller den enklaste rätt. Och några vitlöksklyftor, en chili, en bit parmesan och en liten plastburk med olivolja väger knappt något alls i packningen, men kan bli det där lilla extra som höjer både humöret och smakupplevelserna i fält.
Lite extramaterial från senaste filmen ”De stora skogsäventyren – Hotagsfjällen”. Här visar vi vår smidiga fiskeutrustning som passar utmärkt till aktiviteter som fjällvandring och packrafting. Kitet består av ett delbart teleskopspö och rulle med flätad lina ur Shimano Exage-serien. Väldigt smidigt att bära med sig när man är på tur och måste hålla nere vikten till ett minimum. På den här turen körde vi mest med spinnare, bland annat ett par riktiga klassiker från Blue Fox och Abu Garcia.
En liten tillbakablick från Alaska och en spännande kväll med ylande vargar runt lägret. Att höra en ylande varg eller se en vandrande vargflock är en spännande vildmarksupplevelse som är få förunnat. Men självklart är det sunt förnuft som gäller och man måste se till sin egen säkerhet.
Vargar är vanliga över stora delar av Alaska, särskilt i de icke-urbaniserade områdena. De är sällan aggressiva mot människor, men det har förekommit fall i Alaska och Kanada där vargar har attackerat människor. I det första fallet dödades en människa i Saskatchewan 2005; en andra person dödades i 2010 i Alaska. Flera andra fall av vargattacker har resulterat i allvarliga skador. Under de senaste åren har det även förekommit oroväckande möten mellan vargar och människor i närheten av bebyggelse.
Om du stöter på en varg eller en vargflock på nära håll ska du inte vända dig ryggen emot eller springa. Du ska heller inte närma dig vargen på ett aggressivt sätt. Behåll istället lugnet och ögonkontakten om vargen tittar på dig. Visar vargen aggressivt beteende kan du använda pinnar, vandrarstavar, fiskespön, pepparspray, stenar mm för att skydda dig. Att föra oväsen genom att t ex slå på en kastrull är också effektivt för att avskräcka vargar. Att bära ett skjutvapen är inte en dålig idé, men om du gör det måste du vara kvalificerad och bekväm med att använda vapnet, annars finns det stor risk att du förvärrar situationen.
Hur som helst, att få se ett stort rovdjur i det vilda är en fantastisk naturupplevelse och har man bara lite sunt förnuft och respekterar djuren är det oftast ingen fara.
/Peter
Den avstängda zonen kring Tjernobyl på gränsen mellan Vitryssland och Ukraina har blivit hemvist för ett stort antal vilda djur. Efter kärnkraftsolyckan 1986 spärrades ett 4 200 kvadratkilometer stort område av. Strålningshalterna är ännu höga och frånvaron av mänskliga aktiviteter har gjort att varg, lodjur, hjort och andra stora däggdjur har sökt sig hit. Forskare debatterar om området är ett ”dödens väntrum” för djuren, på grund av strålningen, eller om människans frånvaro väger över till det positiva. Klart är i alla fall att detta i dag är ett av de viltrikaste områdena på den europeiska kontinenten.
Källa: Current Biology
Vallningsfritt på fjället
Jag väljer helst vallningsfria skidor på mina långturer. När det är kallt är det svårt att få ut vallan, och det är skönt att slippa när man kliver ur tältet på morgonen. Jag brukar också ha med korta eller långa stighudar för extra fäste i backar. Stighudar är även till stor hjälp när man drar pulka. Nackdelen med vallningsfritt är att det blir sämre glid utför, men det spelar inte någon roll eftersom långturerna oftast går i ganska flack terräng.
Rekommenderad längd på turskidor är kroppslängd plus 15 till 30 centimeter och bredd 65 till 80 mm för att klara lös snö. Heldragen stålkant är att föredra på fjället. Det ger bra grepp när snön är hård, vid skrååkning eller utförsåkning.
Här ser ni mina Amundsen BC från Åsnes. En mycket bra skida för långturer på fjället.
Bindningar
På fjället behövs en tålig bindning. Tidigare körde jag med kabelbindning eller bygelbindning med Nordic Norm 75 mm, men på senare år har jag helt gått över till Rottefellas BC-system som är mycket smidigt och samtidigt stabilt. En klassisk turbindning kan dock vara lättare att laga i fält vilket förmodligen är främsta anledningen till att vissa fortfarande använder dem. När du väljer bindning, tänk efter om du kan laga den om den går sönder ute på fjället. Kommer du fram till att du inte kan det, bör du välja en annan.
Turpjäxor
Just nu håller jag på att testa ett par Lundhags Guide Expedition till min BC-bindning. Det bästa med dessa pjäxor är att de har en löstagbar innersko i ull, vilket gör att det blir lättare att hålla pjäxorna torra. Jag har också ett par Crispi Stetind som jag har använd i många år.
Turstavar
Stavar på turen ska vara hållbara med stora trugor för lös snö. Teleskopstavar med reglerbar längd är bra i brant terräng och är smidiga att transportera. Viktigt är att spännena klarar kyla samt att de går att justera med vantarna på. Ta gärna med en extra truga och en extra teleskopstav om du ska skida långt. Ramlar du kan staven gå av.
Pulka på långtur
När jag går på långtur väljer jag nästan alltid att packa i pulka. Det är skönt att slippa ryggsäck som tynger samt gör ryggen svettig.
En stor fördel med pulka är att den är lätt att packa. Dock är det viktigt att inte packa för mycket på höjden då pulkan lätt kan välta när man går på skrå. Pulkan är dock jobbigare att släpa på i lös snö och i uppförsbackar.
Jag har använd flera olika pulkor. Den modell jag använder nu är en Fjellpulken Transporter 155. Det är en avskalad och enkel variant av fjällpulka i slittålig plast som bara väger 3300 g men ändå tål att lastas tungt på fjällturen. Den kan också användas till att frakta ved och utrustning till ett basläger samt som bår vid olycksfall.
Fjellpulken och Norpulken är de två ledande tillverkarna av fjällpulkor.
I Kanadas arktiska vildmarker kan man stöta på mystiska stenfigurer som kallas Inukshuk. Inukshuk betyder ”i likhet med en människa” på inuiternas språk. De är gjorda av staplade stenar eller klippblock som används av inuiterna för kommunikation och överlevnad. Den traditionella betydelsen av Inukshuk är ”Någon var här” eller ”Du är på rätt väg.”
Inuiterna bygger inuksuit i olika former för olika ändamål: som navigerings eller riktningshjälpmedel, för att markera en plats av respekt eller ett minnesmärke av en älskad person, eller för att markera vandringsvägar eller platser där fisken kan hittas. Andra liknande stenstrukturer var föremål för vördnad, det vill säga platser med makt eller andarnas boning. De flesta inuksuit står var för sig, ibland är de anordnade i en serie som spänner över stora avstånd. Dessa skulpturala former är bland de äldsta och viktigaste föremål som placerats av människor i det vidsträckta, arktiska landskapet.
En Inukshuk kan vara liten eller stor, en enda sten eller flera stenar balanserade på varandra. Eftersom att de är byggda av stenar som finns nära till hands, är var och en unik. Arrangemanget av stenarna anger syftet med varje Inukshuk. Exempelvis kan riktningarna på armarna eller benen indikera riktningen för en passage genom bergen eller vildrenarnas vandringsvägar. En Inukshuk utan armar eller med horn, är ofta en markör för en matgömma.
Enligt inuiternas traditioner är det förbjudet att förstöra en inukshuk. En Inukshuk symboliserar ofta en förfader som visste hur man lever av naturen på traditionellt sätt.
/Peter
Senaste kommentarerna