Min vän Mikael Edland hoppar in och gästbloggar om sin fiskeresa till Söröya i Nordnorge. Nedan följer hans första inlägg.
9/5 2013 Söröya
Efter en lång dag är Jag och Roger på Söröya. Vi tog bilen från Göteborg 03:00 på morgonen för att komma med morgonflyget 09:00 till Alta från Oslo. En och en halv timmes marginal var inräknad. Och den gick åt i bilkö utanför Oslo…
Vi kom fram till gaten på Gardemoen en kvart innan planet skulle lyfta, lite nervöst när vi sett fram emot denna fiskeresa sedan oktober. Men resten av resan gick bra. Vi blev uppmötta av en chartrad buss i Alta och kom fram till den lilla byn Sörvaer på Söröya ca 20:00.
Söröya är beläget nästan så långt norrut du kan komma i Skandinavien om du inte reser till Svalbard. Så upplevelsen är mer än fiske. Det är subarktiskt vår. Pendlar mellan snö och sol. Lunnefåglar är en daglig syn och det finns chans till att se olika valar och mycket annat. För att inte tala om den vackra karga naturen.
Men det är fiske vi är här för. Drömmen är Hälleflundra. Så länge den är över minimimåttet på 80cm kommer jag var lycklig om jag får en. Är den över 80cm och under 30kg, skulle det var jättekul att fylla frysen med hälleflundra. Är det större kommer jag vara extatisk men kommer att göra vad jag kan för att släppa tillbaka den i bra skick. Nåja, nästan vad jag kan. det snällaste skulle ju vara att inte fiska efter den men det vill jag ändå uppleva.
Men jag har också förhoppningar om Havskatt, Kungsfisk och att få personbästa på torsk (10kg).
Det blåste hårt på onsdagen så vi kunde med gott samvete ta sovmorgon på torsdagen så att vågorna hinner lägga sig något. Klockan 10:00 mötte vi upp med vår fiskeguide Johan som leder oss i fisket på denna tur. Vi har satt upp oss på att åka i Nordic sea anglings guidebåt. För att få möjlighet att fiska med en person som har rutin på det nordnorska fisket. Det visar sig vara en bra satsning.
Vädret är strålande. Vinden har mojnat, solen skiner (utöver ett snöoväder vid niotiden), och temperaturen är runt 5+. Vi far ut ca 20minuter och börjar fiska. det tar inte lång tid så sitter den första fisken. En ”liten” torsk på ca 6kg. Jag låter fisken vila lite tio meter under ytan så att den skall vänja sig vid tryckskillnaden, tar sedan upp den till ytan, krokar av den och släpper tillbaks den. Vi är ute efter större fisk idag…
Det hugger emellanåt, blir aldrig tråkigt, med mina mått är allt stor fisk. Men inte med de lokala måtten. Vi får främst torsk. Sedan smäller det till något tungt på jiggen jag fiskar med. Spöet ställer sig i båge ner till vattnet och jag tar i. Nu är det något här! linan rullar sakta ut från rullen trots hård broms och det rycker i spöet. Efter den första rusningen dämpas kampen och jag vevar upp fisken meter för meter från 80m djup. det känns som torsk. Nästan uppe vid båten, när jag kan se fisken, får den vila av sig och släppa ut gaser ur simblåsan som ansamlats på grund av tryckskillnaden. det är en stor torsk!… med mina mått mätt. Vi tar upp den och väger den… 11kg! nytt personbästa!
Trots detta släpper jag tillbaka den. det är första dagen, vi skall fiska länge till. Även idag. men det dröjer inte länge förrän det känns lika tungt igen. denna gången väger fisken 11,2kg. nytt personbästa igen! Nu bestämmer jag mig för att ta upp den och att vi kan ha den till kvällsmat och frysa in. Lite torsk kan vara kul att ha med hem. Och gott ikväll.
Jag är grymt nöjd och vi fiskar på. Det är inget tokfiske men det är en fin dag och prognosen ser bra ut. Livet leker.
Roger tar upp en fisk på 8kg som vi också behåller, sedan bär det hemmåt.
På kvällen så serverar Roger en mycket god torskgryta och nu är vi nöjda. Prognosen ser lovande ut. Imorgon skall vi satsa på hälleflundra, därefter långtur. Sedan havskatt och rödspätta. därefter Kungsfisk, eller ”Uer” som det heter på norska. Men vi får se. Vädret kan svänga snabbt här och det är aldrig säkert om fisken hugger…
”En utländsk jättegruvkoncern är på väg att förstöra ett av vårt lands vackraste och mest fantastiska naturområden – Kebnekaise Sjaunja obrutna fjällområde. Och det är tyst från politikernas och företagarnas håll.
Så medborgare – det är kort sagt DAGS ATT RYTA IFRÅN!!!
En av Sveriges vackraste och fiskrikaste vildmarker håller på att förstöras. Den australiensiska gruvkoncernen Hannans håller via dotterbolagen Scandinavian Resources och Kiruna Irons på att projektera en rad dagbrott, dvs öppna gruvor, i den fantastiska och orörda vildmarken mellan Kiruna och Kebnekaise. Provborrningar görs nu för fullt och det är tyst från politikernas och företagarnas sida. Förutom samebyarna Laevas och Girjas, som nu kämpar för sin existens. Gruvorna kommer innebära en naturkatastrof för området om de blir verklighet, bla pga giftiga avrinningar ut i nationalälven Kalix älv samt ut i fiskeparadiset Kaitum älv. Och dessutom genom den omfattande infrastruktur av vägar och järnvägar etc som krävs för att få gruvorna att fungera och generera.
Så medborgare – det är DAGS ATT RYTA IFRÅN!!!
Skriv på protestlistan här >>
Här hittar ni Facebooksidan ”Stop Hannans In Sweden”, gilla den och sprid det till alla, så att vi kan få ett stopp på det här!
Om två veckor ger jag mig av norrut för att genomföra ett nytt paddeläventyr! Denna gång kommer jag att paddla Pulisbäcken som är ett oreglerat vattendrag mellan Murjek och Boden, och jag kommer använda mig av en så kallad Packraft från Alpacka (bilden nedan).
Området mellan Murjek och Boden består av stora myrmarker och myrholmar med urgammal tall- och granskog. Här finner man naturreservaten Vuotnaape och Rappomyran som har mycket höga naturvärden. Genom området ringlar sig Pulisbäcken fram med orörda strandskogar. Färdas man med kanot har man chans att se simmande bäver på nära håll. Man färdas också genom ett fågelland, där sångsvanar, tranor och sädgäss häckar tillsammans med myrens alla vadare. Området hyser även en av Sveriges största björnstammar. Ett område som sällan besöks av vandrare.
Pulisbäcken är 8-10 mil lång och jag har 7 dagar på mig.
Rappomyran med Pulisbäcken i mitten.
En packraft är en lätt uppblåsbar flotte som man kan ta med på vandringen för att nå otillgängliga paddelvatten. Här ser ni en bild på min nyinköpta Alpacka Denali liama. Den är handgjord i Alaska, väger 2,5 kg och har en lastförmåga på 130 kg.
Fler inlägg om äventyret kommer lite längre fram.
/Peter
Jag har fått en hel del mail från personer som undrar vad jag tycker om Fjällräven Gaiter Trousers No.1, hur dem är att vandra i, vilka funktioner som finns mm. Därför tänkte jag passa på att skriva ett blogginlägg som förhoppningsvis besvarar en del av frågorna.
Jag vill börja med att säga att detta inte är några ”vanliga” bomullsbyxor som tillverkas för en billig peng i Kina och sedan säljs i butik för 3000 kr. Jag har sett en del negativa kommentarer kring prissättningen, men frågan är hur många som har bemödat sig att ta reda på fakta om själva byxan.
Fjällrävens Gaiter Trousers No.1 är en extra kraftig outdoorbyxa ur Fjällrävens Numbers-serie med fokus på funktionalitet och lång hållbarhet. Detta märks tydligt när man tittar lite närmare på byxorna. Sömmar och detaljer är väl genomarbetade och man förstår att det är riktiga friluftsmänniskor som har varit med och utvecklat dem.
En annan viktig del som många inte känner till är att byxorna tillverkas i Europa, att materialen är noggrant utvalda för att minimera miljöpåverkan och för att byxorna ska kunna följa dig under åratal av äventyr, i alla tänkbara miljöer. Du ska helt enkelt bara behöva EN outdoorbyxa.
Funktioner på Gaiter Trousers NO.1
Gaiter Trousers No.1 är en mångsidig byxa med flera smarta funktioner. Den har bland annat en innovativ damask-funktion som gör det möjligt att anpassa byxan efter olika väder- och terrängförhållanden. Detta var något jag verkligen hade användning för på Tasmanien, då terrängen ofta var mycket snårig och lerig.
De dagar då vädret var varmt kopplade jag loss benets nedersta del (1) och gjorde om byxorna till shorts, precis som på en vanlig zip off-byxa. Den avtagna delen har en smart snörjustering i höjd med vaden (4) som tillsammans med kängkroken i fållen nertill förvandlar den till en damask som skyddar benen i snårig terräng. Byxorna har även dragkedjor längs låren (3) vilket ger möjlighet att ventilera utan att ta av underbenen.
Gaiter Trousers har två rymliga benfickor (2) mitt på låren som ger plats för bland annat karta och kompass. Fickorna är kraftigt förstärkta och har en smart bäljfunktion. I bensluten finns en klassisk kängkrok, men även öglor att fästa snören eller stålbyglar i. Med hjälp av dessa två detaljer kan du förankra byxbenet ordentligt vilket hindrar skräp eller snö från att tränga ner i kängskaftet.
Material
Byxan är sydd i vind- och vattenavvisande G-1000 Eco med förstärkningar i extra kraftig G-1000 HeavyDuty över bak, fickor och nertill, i damaskdelen. Detaljer i vegetabiliskt garvat läder.
Byxorna tål vatten i viss mängd, om det regnar släpper dem igenom efter ett tag men torkar oväntat fort igen. Man måste underhålla impregneringen med jämna mellanrum och det gör man enklast med hjälp av Grönlandsvax och en hårtork. Vaxningen tar en stund men byxorna blir som nya och både vatten- och smutsavstötande.
Är man ute efter en byxa som skall tåla ordentligt tuffa tag och som samtidigt skall fungera till många olika aktiviteter, är Gaiter Trousers NO.1 ett bra val. Byxorna är självklart tyngre och lite varmare än många andra Fjällrävenbyxor, men i och med de smarta funktionerna är byxorna fantastiskt användbara.
Ett litet önskemål är att byxorna skulle komma i lite fler benlängder.
Specifikationer för Gaiter Trousers NO.1
Vikt: 778 ca gram
Material:G-1000 Eco: 65% återvunnen polyester,
35% ekologisk bomull. G-1000 Heavy Duty: 65% polyester, 35% bomull.
Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung (läderdetaljer)
Fyra Stesonhattar av fem.
När man är ute på tur i fjällen vill man ofta kunna utnyttja det som naturen har att erbjuda. Om man känner området väl och med rimlig säkerhet kan förutse var man kan skaffa mat på vägen bör man välja den medhavda provianten efter den förutsättningen. Det är framförallt fisk, kött, bär och svamp som man kan skaffa på vägen så packa kolhydrater i ryggsäcken istället för protein.
Hösten är en favortitårstid, inte minst på grund av tillgången på bär. Den här bilden tog jag på en myr i Pärlälvens Naturreservat i Jokkmokk.
Fisk
Fisk är näringsrik och perfekt som middagsmat. Laxöring ger t ex 20 gram protein – men bara 3 gram fett och inga kolhydrater alls – per 100 gram, förutom viktiga vitaminer. Resten är mest vatten.
Kött
Kött har ungefär samma näringsvärde som fisk. Älgkött innehåller t ex 20 gram protein och 2 gram fett per 100 gram. Kolhydrater saknas alltså här också och kött och fisk passar därför dåligt för den som är ute efter snabb energi.
Bär och svamp
Bär och svamp innehåller mycket vitaminer men är nästan betydelselöst ur en nödsituation! Blåbär, hjortron och svamp ger 7,8 respektive 1 gram kolhydrater per 100 gram. Mängden fett och protein övertiger inte 1,3 gram för någon av dem.
Med andra ord: man måste äta 7 kg svamp eller 1 kilo blåbär för att få is sig lika mycket näring som det finns i 100 gram ris. Den största fördelen är den goda smaken, trivselfaktorn och variationen.
Att få se ett riktigt norrsken är något speciellt som man inte glömmer i första taget, det är så olikt allt annat man kan se på himlen. Bilden nedan är från en vårtur som mina vänner gjorde i Sarek 2012.
Foto: Mikael Edland
Ibland kommer man över produkter som både är snygga och användbara i sin enkelhet. Hestra Work Glove är en sådan produkt. Handsken är tillverkad i slitstarkt hjortskinn som formar sig efter handen och ger ett bra grepp. Detta gör den till en perfekt arbetshandske för skog och mark. Work Glove passar även bra som paddelhandske då man får ett mycket bra grepp i paddeln.
Handsken har inte något värmande foder men skyddar ändå bra mot kall vind och temperaturer runt noll grader. Gnid in den i vax innan användning så har du en trogen följeslagare under många år.
Förra helgen var jag ute och testade frystorkad mat från 24 Hour Meals och då fick även handsken följa med på ett hårdtest.
Enkel, snygg och slitstark. Den här handsken får faktiskt fem Stetsonhattar av fem. Bra jobbat Hestra!
Köp Hestra Work Glove på Naturkompaniet
/Peter
Kängorna är kanske den viktigaste delen i din friluftsutrustning och här skall man verkligen inte snåla. Den här vandringskängan har jag bland annat använt under en tre veckor lång vandring på Tasmanien och en veckolång vandring genom Sareks Nationalpark i Lappland.
Under långa vandringar med tung packning (25-30 kg) är det viktigt att kängorna inte glider, att man inte får ont i fotsulorna och att stödet runt vristen är tillräckligt. Här gör Hanwag Tatra Top GTX ett bra jobb. Sulan ger ett bra grepp och är tillräckligt vridstyv för stenrösena i fjällen. Tack vare en skafthöjd på 25 cm (inkl sula) och en bra snörning blir stödet runt vristen också mycket bra. Under min tre veckor långa vandring på Tasmanien fick jag inte ett enda skavsår, vilket man heller inte skall få om man väljer ett par högkvalitativa kängor.
Lädret har fått många skråmor efter närkontakt med vassa stenar men har inte tagit allvarlig skada. Sömmarna är hela tack vare smart placering. Gummikanterna är högt uppdragna och går hela vägen runt kängan med ett lim som håller.
Jag har en ganska kluven inställning till Gore-tex i vandringskängor. Kängor blir blöta, med eller utan Gore-Tex, så är det bara. Jag tror inte att jag har lyckats genomföra en enda långtur utan att blöta ner kängorna på något sätt. Visserligen hindrar Gore-tex membranet vatten från att tränga in genom lädret i kängan. Men har du väl blött ner en Gore-Tex känga på insidan är det nästan omöjligt att torka den. En känga med Gore-tex membran blir också varmare och har sämre andningsförmåga än en känga utan Gore-Tex membran. Men under vissa förhållanden, när man vandrar i väldigt blöt terräng, är det skönt med Gore-tex i kängorna. Under min höstvandring genom Rapadalen i Sarek uppskattade jag det väldigt mycket.
Tips!
Tänk på att alla läderkängor behöver vårdas med vax eller lädersmorning, även dem med Gore-Tex membran.
Hanwag Tatra Top väger ca 870 gram/st vilket är helt okej. Kängan är ganska dyr men man får faktiskt vad man betalar för. Fyra hattar av fem ger jag denna fantastiska vandringskänga.
Mvh Peter
I helgen tänkte jag snöra på mig vandringskängorna igen och ge mig ut på en tur i Tyresta Nationalpark utanför Stockholm. Jag planerar att vara ute i två nätter och övernattning kommer att ske under tarp.
Den här gången har jag fått i uppdrag att testa friluftsmat (både frytorkad och blöt mat) från 24 HOUR MEALS, dygnsförpackat med rätt kalorimängd för mitt behov.
24 HOUR MEALS produktsortiment innehåller bland annat åtta olika versioner av packade påsar med 16 olika menyer. Det innebär ett sortiment med massor av olika portioner friluftsmat anpassade för budget såväl som verksamhet! Alla frystorkade maträtter är utvecklade av Blå Band i samarbete med Scandinavian Food Management och med fokus på svenska smakpreferenser.
Det är en hel del mat som skall testas igenom, så jag kommer behöva göra flera olika turer innan jag är klar med utvärderingen. Detaljerad beskrivning av allt från tillagning till smakupplevelse kommer här på bloggen när jag har ätit klart 🙂
Ha en fin dag!
/ Peter
När man stöter på en bensinmack i det här skicket vet man att vildmarken är runt knuten. Pumparna stod under ett fallfärdigt tak i utkanten av en liten gruvby på Tasmanien. Härifrån var det 15 mil till nästa bensinmack och ingen bebyggelse däremellan.
/Peter
Senaste kommentarerna